Tidskrifter för riktiga män?

Politik2008-10-13 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Till en av nutidens outsinliga källor för offentliga samtalsämnen hör mansrollen. Hur är den moderne mannen av i dag? Mansgris? Metrosexuell? Mjukis? Bufflig? Eller bara vilsen?
Den traditionella "hårda" mansrollen sägs till exempel ha fått en renässans enligt ett antal filmrecensenters mening, samtidigt som man i en kvällstidning kan läsa att mannen har börjat bli känslig och gärna fördjupar sig i kompisarnas kärleksproblem. Ett nytt teveprogram har startat som enbart borrar i frågan om män och manlighet.
Naturligtvis är allt detta populärt mycket av den enkla anledningen att det inte finns några säkra svar. Därför kan spekulationerna kring mansrollen pågå i all oändlighet, nästan som en slags terapi.
Men här och var finns faktiskt hårdfakta. De traditionellt manliga tidningarna i Sverige tappar faktiskt i räckvidd, eller snarare dyker, faktiskt. Tidningar som King, Moore och Slitz uppvisar alla minussiffror i senaste statistiken från Orvesto. Likaså affärspressen, som har en övervägande manlig läsekrets. För titlar som Affärsvärlden och Privata affärer och deras konkurrenter blinkar minussiffrorna.

Men det är inte så att män generellt beslutat att läsa mindre, det finns nämligen en manlig genre som rusar rakt uppåt i tidskriftssverige: Historiska alster.
Det finns tre större historiska tidskrifter, och de har alla skjutit i höjden: Populär historia, Allt om historia och Världens historia. Hos dessa består läsekretsen till övervägande delen av män.
Företrädare för de här tidskrifterna är snabba med att påpeka att annonsörerna inte hänger med i trenden. De är fortfarande kvar i affärs- och grabbpressen, trots att de egentligen borde synas bland inkastäder, vikingaskepp och kyrkostrider. Och hittar de väl dit, då kommer vi eventuellt få se ett rejält uppsving för en redan stark trend för det historiska. Vi ser för övrigt en parallell trend inom filmindustrin.

Någon invänder säkert att det snarare handlar om krigs- än historieintresse, men frågan är hur pass mycket den misstanken har fog för sig med tanke på hur många andra och mer lättsmälta substitut det i så fall finns för den läggningen än tidskrifter.
Till viss del kanske det stämmer, men nog är det en mer tilltalande teori att det som skönjs i Orvestos siffror i första hand handlar om ett intellektuellt intresse hos mannen, samtidigt som det där med grabbighet och pengar minskar i betydelse.