Som jag förutspådde i lördags har Borg och Reinfeldt nu offentliggjort att de vill skjuta på sitt femte jobbskatteavdrag "på grund av det osäkra läget i världsekonomin".
De borde förstås ha hejdat sig redan tidigare, åtminstone med det fjärde jobbskatteavdraget, men bättre sent än aldrig.
Ett jobbskatteavdrag försvagar nämligen finanserna på lång sikt. Finanspolitiska rådet kritiserade i maj förra året regeringens ekonomiska stimulansåtgärder som felriktade och för svaga.
Statsbidrag till kommunerna
Lars Calmfors som är ordförande för rådet sa då, att man inte bör fatta beslut om sådana kraftiga ingrepp i statskassan som jobbskatteavdragen "i ett läge då det är väldigt svårt att bedöma hur de offentliga finanserna utvecklas på sikt."
De menade då att regeringen i stället borde koncentrera sig på tillfälliga åtgärder för att stimulera ekonomin. Som tillfälligt högre statsbidrag till kommuner och landsting och eventuellt tillfälliga skattesänkningar eller bidragshöjningar till i första hand låginkomsttagare. Det valde regeringen att inte göra, eftersom man tyckte att pengarna behövdes för höginkomsttagarna och det fjärde jobbskatteavdraget.
Skyhög arbetslöshet
Anders Borg sa då, för ett år sedan, "Den här typen av jobbskatteavdrag som vi har utformat är den i särklass mest effektiva åtgärden för att varaktigt höja sysselsättningen". Men det visade sig inte fungera.
Visste ni till exempel att det inte görs några utredningar om jobbskatteavdragens effekt? Varför? Jo, för att alla fina effekter man påstår att jobbskatteavdraget har, inte finns i verkligheten. Och det vill man inte få bevisat. De som tjänar i klass med statsministern, har fått 50 000 kronor mer per år i rena skattesänkningar, men vi har fortfarande åtta procents arbetslöshet och vi ser ingen skillnad i ungdomsarbetslöshetssiffrorna. Däremot ser vi en ökning i de sociala skillnaderna och allt fler med försörjningsstöd.
Faran är dock inte över
Därför är jag glad att man nu äntligen slutar med dessa verkningslösa skattesänkningar och ökar utrymmet för att kunna bedriva en aktiv politik.
Faran är dock inte över. Det är nämligen inte på grund av ansvarskänslan man väntar med ytterligare ett jobbskatteavdrag, utan på grund av att man vet att det inte kommer att gå igenom i riksdagen.
Så fort Moderaterna vet att ett femte jobbskatteavdrag går igenom i riksdagen, så kommer man lägga förslaget.