Tillhör verkligen en svensk arbetare överklassen?

Politik2005-10-13 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Wera Svensson vill inte tillhöra en extrem överklass skriver hon i tisdagens inlägg. Jag tror inte att så värst många skulle hålla med om att den svenske arbetaren tillhör en överklass.
Varför skulle i så fall rekordmånga inte längre tycka att de har råd att gå till tandläkaren? Varför sitter så många kvar i sina lägenheter under semestern? Hur är det med alla deltidsarbetande ensamstående mammor som vi män så ofta sägs glömma bort?
Har du inte glömt dem Wera Svensson, hur ska de klara sig på lägre lön och standard? Ska hyrorna sänkas lika mycket och hur ska det genomföras?

Inte tillbaka till utedassen
Nu kan man ha lite olika åsikter om vad god standard är. Wera Svensson klär sig i säck och aska och är nöjd med det. Men även jag är så pass gammal att jag kommer ihåg hur det är att bo enkelt. Att behöva kämpa sig ut till utedasset i snöstorm i mörker.
Att ha en mamma som suckar över att pengarna bara räcker till det nödvändigaste, Att ha en pappa som dubbelarbetade i lågavlönade stenbrott på dagarna och kämpade med ett olönsamt jordbruk på kvällar och helger.
Att sommarlovets höjdpunkt var att åka till Visby och handla på Tempo eller möjligtvis få åka till Sudersand och bada en dag på sommaren. Visst vi överlevde men jag vill inte tillbaka till utedassens tid.
Jag tror inte att det hjälper slavarbetarna i Kina om vi sänker våra löner till hälften. De får det inte bättre för det. Jag tror inte heller att de baltiska arbetarna får det bättre av samma anledning. Tvärtom får de ännu svårare att få drägliga löner.

En ny global tidsålder
Vi är i en ny global tidsålder liknande den industriella för ett sekel sedan. Det tog tid att övertyga människor att vi solidariskt skulle arbeta för att alla skulle få det bättre. Många tyckte att man skulle vara nöjd med sin lott och inte kräva mera för att det var omöjligt.
Nu börjar det låta så idag också. Men ingenting är omöjligt. Kan vi få människor utbildade och medvetna om sitt värde i u-länderna kan vi också undvika den enorma miljöförstöring som sker i dessa länder. Teknologin finns eller kan tvingas fram bara människor kräver det.
Den första halvan av 1900-talet var den internationell arbetarrörelsen livaktig. Med början i det första världskriget minskade solidariteten allt mer och numera kämpar varje lands arbetarrörelse mer eller mindre för sitt eget land eller möjligtvis för EU.
Jag tror att vi måste arbeta allt mera internationellt. Den globala världsekonomin tvingar oss till det. Är ekonomin global måste också arbetarrörelse och speciellt fackföreningsrörelse vara det.

Drägliga löner överallt!
Jag tror också att resten av jordens befolkning kan få betydligt bättre standard och levnadsvillkor ( Inte svensk som du felaktigt påstår att jag skriver).
Jag tror också att enda möjligheten att uppnå det är att återta kontrollen över multiföretagen och inte låta dem härja fritt.
Därmed kommer det att finnas resurser till att ge folk över hela världen drägliga löner samtidigt som det kostar mera för oss i Sverige att köpa deras varor.
Det är den "uppoffringen" vi ska göra. Inte spela Reinfeldt i händerna med att lägga oss platt för honom.
Det här låter som en utopi och är det till vissa delar också, men åtta timmars arbetsdag var också en utopi en gång och någonstans måste man börja.