Fem miljoner amerikaner har burit uniform sedan president George W Bush förklarade krig mot terrorism efter 11 september 2001. Två miljoner har tjänstgjort i Irak och Afghanistan. 6 200 har dödats.
I ett tal 30 augusti inför American Legion, de amerikanska veteranernas organisation, hyllade president Barack Obama männen och kvinnorna i uniform under ett årtiondes krig:
- För ett par månader sedan vann våra soldater vår hittills största seger i kampen mot dem som angrep oss 11 september, när rättvisa skipades mot Usama bin Ladin i en av de mest storartade underrättelse- och militära operationerna i amerikansk historia.
Även om Obama talade mera nyanserat om läget i Irak och Afghanistan kom han nära att utropa seger.
På sätt och vis ges han rätt, av George Friedman på tankesmedjan Stratfor, i en analys med rubriken "11 september och det framgångsrika kriget". Framgången är att inga större attentat utförts på amerikansk mark sedan 2001. USA har uppfyllt grundkravet på en politisk enhet, att förmå skydda sina egna, på bekostnad av andra, skriver Friedman. I övrigt är resultatet mera blandat. I Irak återstår en del att göra, och i Afghanistan fortsätter kriget tills USA beslutar något annat eller regeringen i Kabul ber USA ge sig av.
Nu är det dags att återuppta historien. Och den får inte bli det långa krig mot radikal islam som det talas om på sina håll i USA. Friedman:
- Föreställningen att USA har styrka att föra ett oändligt krig i den islamiska världen är fantasi.
Fiendebilder förändras. En av de mest envisa är den mellan islam och väst. Öst är öst och väst är väst och aldrig mötas de två, skaldade Kipling 1889, och syftar på själarnas gemenskap. Rent fysiskt har ju mötena varit väldigt många. Någon rad senare i sin dikt låter Kipling förstå att möts vi som jämlikar går det riktigt bra. Tyvärr har mötena ofta skett ojämlikt, och därför slutat olyckligt.
11 september var ett extremt uttryck för känslan bland en grupp muslimer av att vara kränkt av väst. Man behöver inte tro på Samuel Huntingtons tes om "civilisationernas krig" som riktkarl för framtiden för att erkänna religionen är en faktor i den besvärliga relationen mellan islam och väst.
Det är inte svårt för religiösa ledare att fördöma terror och våld och uttala sin tolerans för andra religioner. Svårare är det med det mera långsiktigt grundläggande, som påvens önskan att det ska vara lika säkert att leva som kristen och missionera för Jesus i muslimska länder som att leva som muslim och övergå till islam i västländer. Så är inte fallet. En förklaring är att västlig inblandning alltsedan 1800-talet förgiftat inställningen till de kristna som funnits där sedan långt innan profeten Muhammed fick i uppdrag att förkunna den rätta läran.
Det har hänt mycket sedan 11 september. Men de tänkesätt som drev förövarna återstår att hantera.