I går var det tio år sedan terrordåden i New York och Washington DC skördade närmare 3 000 liv. Livet har gått vidare - i dag invigs minnesmärket "Reflecting Absence" på platsen där tvillingtornen tidigare stod.
Behovet av att se tillbaka och sammanfatta vad som har skett är stort. Vad har förändrats? Vad har vi lärt oss?
Tio år är ingen lång tid, i ett historiskt perspektiv. Det är alltid svårt att värdera närliggande händelser.
Men redan nu står det klart att 00-talet varit ett decennium som präglats starkt av kriget mot terrorismen. Främst för USA:s del - men även för USA:s vänner och allierade, i Nato och i Västvärlden.
På vissa sätt har USA vunnit. Terrorledaren Usama bin Ladin är död. Al-Qaidas makt har minskat avsevärt.
I dag är ungdomarna i Mellanöstern mer intresserade av frihet och demokrati, än av al-Qaidas människofientliga ideologi.
Men priset har varit högt. Krigen i Afghanistan och Irak är enormt kostsamma, både i människoliv och i resurser. USA:s och Europas position som frihetens och demokratins beskyddare har skadats av en rad åtgärder som kränkt medborgarnas integritet och minskat rättssäkerheten: ökade säkerhetskontroller, omfattande registrering, dehumaniserande fångläger.
Kriget mot terrorismen har även påverkat stämningsläget och tidsandan, på ett vidare plan. Många amerikanska och europeiska muslimer har kunnat vittna om hur de känt sig utpekade och diskriminerade - som om de skulle ha varit medskyldiga till den militanta islamismen. Runt om i Europa har det vuxit fram främlingsfientliga partier som försöker locka väljare med skrämselpropaganda och förbud mot slöjor och minareter.
Och frågan är också: vad har USA och Västvärlden missat, när utrikes- och säkerhetspolitiken varit så smalt fokuserad på kriget mot terrorismen? Hur hade världen sett ut om resurserna som ägnats åt terrorbekämpning hade kunnat läggas på andra utmaningar - klimatet, utbildningssystemet, forskningen?
För USA:s del har kriget mot terrorismen fört med sig att den politiska ledningen skjutit många av landets övriga problem framför sig - och det är nu amerikanerna tvingas betala priset.
Det finns de som gläds åt USA:s minskade makt. Men alternativet är ingen utopisk tillvaro där alla länder är jämlika - utan en farligare, instabilare värld där diktaturer som Kina får ökat inflytande.
Inför det kommande decenniet är det bara att hoppas att USA lyckas ta sig ut ur krisen och komma igen. Inte till en roll som enda supermakt - den tiden är förbi. Men världen behöver ett starkt, stabilt och demokratiskt USA.