Tio procent fattiga barn

Idrottsaktiviteter kräver ofta skjuts av föräldrar. Något som inte alltid är möjligt när föräldrar inte har råd att ha bil.
Foto: JanErik Henriksson/Scanpix

Idrottsaktiviteter kräver ofta skjuts av föräldrar. Något som inte alltid är möjligt när föräldrar inte har råd att ha bil. Foto: JanErik Henriksson/Scanpix

Foto: JANERIK HENRIKSSON / SCANPIX

Politik2011-06-08 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Enligt Rädda Barnen finns det 220 000 fattiga barn i Sverige. Det är ungefär vart tionde barn som beräknas vara fattigt. Inte för att de inte får den senaste mobiltelefonen utan för att de inte har råd att åka med på skolutflykter, att spela fotboll i klubblag med mera.

Medan regeringarna för tio år sedan lyckades pressa tillbaka barnfattigdomen har lågkonjunkturen och allianspolitiken ökat de fattiga barnen i Sverige rejält.

Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) försöker bortförklara det hela med att jämföra med andra länder som har det mycket sämre. Det är en dålig bortförklaring, för det rika Sverige borde ha råd att stödja barnfamiljer. Nu tänker visserligen regeringen höja barndelen i bostadsbidraget, men är det tillräckligt? I övrigt är det skattelättnader för deltidsanställda som står högt på dagordningen. Skattesänkningar, är någon förvånad?

Gustav Fridolin (MP) vill införa höjt underhållstöd. Det skulle kunna hjälpa en hel del då det ofta är barn till ensamstående mammor och invandrare som är mest utsatta. Men det finns även ensamstående pappor som kämpar hårt för att ekonomin ska gå ihop. Många känner igen sig i att tvingas neka sitt barn en aktivitet eller prioritera bort något viktigt för sig själv för att pengarna inte räcker.

Att flera får arbete är naturligtvis viktigt, vilket Håkan Juholt (S) håller med regeringen om. Men ett arbete ska även löna sig och det syns oroväckande tecken på att de senaste årens skattesänkningar ger ett ökat tryck på att ingångslönerna ska sänkas. Timbro, näringslivets och nyliberalismens tankesmedja, anser just det. Med sänkt ingångslön kommer fler att anställa då fler köper en produkt om den blir billigare. Ungefär samma åsikt har regeringen.

Nu är det hela inte så enkelt. Kunden köper en vara om han vill ha den. Arbetsgivare anställer om de har behov av det, inte för att de kan. Med lägre löner kommer också färre att köpa just de varor som förvisso blivit billigare, men med lägre lön blir det mindre pengar över till konsumtion. Det finns alltid en risk att den företagens förtjänst med lägre löner går till högre vinster istället.

Med lägre ingångslöner kommer ännu fler i "barnåldern" att bli fattiga. Är det inte dags att börja fundera på det eller har man inte lärt sig något av de senaste årens misslyckande?