Tjälskott på avtalsvägen
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
En längre tid har parterna strävat efter att sätta sin bild både av det allmänna ekonomiska läget och av vad som är bra för det svenska näringslivet och dess medarbetare.
I förra veckan träffades avtal för tjänstemännen i industrin. Men jobsposterna överväger. Handels har lagt det mest uppmärksammade varslet - maten till påsk är en given rubriksättare. Av LO:s fyra industrifackförbund är det bara IF Metall som inte satt igång någon stridsåtgärd. Detta i en långkonjunktur!
I fjol minskade Sveriges bruttonationalprodukt med 4,4 procent, mest sedan 1930-talet. 100 000 jobb har försvunnit ur industrin under krisen sedan 2008. Arbetslösheten ligger på strax över 8 procent. Konjunkturinstitutet beräknade i december att den toppar på över 10 procent nästa år. Mot denna bakgrund har arbetsgivarna i Svenskt Näringsliv önskat noll i generellt lönepåslag. I kampanjen för återhållsamhet i lönebildningen, med rubriken "Vad står på spel", hävdar man det dröjer många år innan vi får balans i ekonomin och en arbetslöshet på nivån 5-6 procent som före krisen.
Om det var något vi lärde oss av det sena 1900-talets avtalsrörelser så var det att höga löneökningar och inflation följdes åt. I slutändan blev det nollresultat för väldigt många. 90-talskrisen tvingade fram en ny realism och 1997 ingicks "industriavtalet", enligt vilket de konkurrensutsatta branscherna skulle vara riktmärke. Sedan dess har trenden varit ökade reallöner. Men inget gott tycks få vara för evigt. Minnena av hur det var på den gamla dåliga tiden bleknar. Och när Svenskt Näringsliv vill mana till försiktighet med att peka på dystra siffror här hemma och bestående kris på våra exportmarknader så blir det problem när Ekonomistyrningsverket räknar med 2,6 procents tillväxt i år och än mer därefter. ESV spår att statsfinanserna är i balans redan 2011. Och sysselsättningen stiger!
Facket visade prov på förståelse för stundens krav när krisen var som djupast. Nu tycks finnas ett uppdämt behov av "kompensation" - mot bättre vetande.
För hur arg man än är på börsdirektörernas bonusar och företagens försök att säkra sin överlevnad i LAS-Sverige med hjälp av bemanningsföretag - så är det uppenbart att arbetstagare i Sverige skulle gynnas om de generella avtalen höll sig väl inom ramarna för den väntade tillväxten. Med tanke på förhandlingsklimatet vore det heller inte fel om Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström talade mer om lönebildningens betydelse även på företagsledarnivå. Så att vi slapp höra så mycket från Anders Borg och Mats Odell, som inte borde ha med saken att göra.