Tjejtjusaren Fredrik Reinfeldt

Politik2010-02-12 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
All form av kommunikation handlar om påverkan. Om att övertyga den andre om att det man själv säger är, om inte sant så i vart fall, sannolikt. Politik är att vilja, men också att lyckas övertyga den andre att vilja detsamma. När den substansfulla politiken kommuniceras på ett ändamålsenligt vis förenas alla dessa aspekter och både avsändare och mottagare vinner.
När nu partiernas strateger och kommunikatörer slår sina kloka huvuden samman i den pågående valrörelsen, i en folkfest (?) vars vinnare koras den 19 september, är det mycket som ska beaktas. Valfläsket ska kokas, målgruppsanalyserna sammanställas och politiska överväganden frisseras. Inget får lämnas åt slumpen eller motståndarens dolda trumfhand.

Men politik handlar inte enbart om att vilja. Det handlar lika mycket om att välja. Om man inte talar rödgrönska och ger allt åt alla inser man att det är nödvändigt att våga identifiera grupper i samhället som ska attraheras av den egna politiska agendan.
Borgerligheten med Moderaterna i spetsen har svårt att attrahera en särskild grupp i samhället. En inte så liten eller marginell grupp ska tilläggas. De moderata partistrategerna har insett att en borgerlig valseger kan stå och falla på just denna väljargrupp. Kvinnorna. Av Synovate/DN- mätningen från den 29 januari framgår att det finns ett tydligt kvinnounderskott bland borgerlighetens väljare. Om enbart männen hade fått rösta i riksdagsvalet skulle alliansen leda med 47,7 procent mot vänsterns 45,2. Om bara kvinnorna hade fått rösta skulle de rödgröna leda med 52,0 procent mot borgarnas 43,8.

Dessa siffror är intressanta och viktiga att analysera. Utifrån dem kan politikerna välja vad som ska sägas och hur det ska sägas. Målgruppsanalysen kan ur detta perspektiv bli avgörande. Fokus flyttas från de politiska arbetstagarna till deras arbetsgivare, väljarna.
Så varför attraheras inte kvinnor av borgerlig politik? Varför lyfter inte opinionsmätningarna när partisekreterare Per Schlingmann (M) vill inkvotera kvinnor i bolagsstyrelser? Varför blidkas inte kvinnornas hjärtan av entusiasmen i den rosaskimrande genusorienterade retoriken?

Målgruppsanalysen brister. Sveriges moderna kvinnor som förenar arbete med familj betraktar sällan sig själva som delar av ett homogent kollektiv. Kollektiva lösningar är inte svaret på deras livspussel. Istället för att återuppfinna feministiska symbolpolitiska åtgärder borde borgerligheten lägga grunden för en jämställdhetspolitik som baseras på samma liberala värden som de som låg till grund för den gamla kvinnorörelsen. En rörelse vars kvinnor röstade blått. Substanslösa floskler kommer nämligen inte övertyga en enda kvinna som köpt det rödgröna paketet, oavsett hur väl det kommuniceras, att ändra sig. Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större.