Tjernobyl påminner oss om kärnkraftens risker
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Naturligtvis är det området närmast Tjernobyl som drabbats hårdast av kärnkraftskatastrofen. 300 000 människor evakuerades från de mest radioaktivt smittade områdena och de flesta kommer troligen aldrig att få återvända. Minst 200 byar är för alltid stängda för människor på grund av strålningen.
Grov underskattning
Enligt officiella uppgifter har färre än 100 människor dött på grund av Tjernobylolyckan. Det är sannolikt en grov underskattning. Trovärdiga källor hävdar att det handlar om åtminstone flera hundra och att åtskilliga tusen kommer att dö av cancer och andra sjukdomar som framkallats av strålningen. Hårdast har de som var barn 1986 drabbats genom dramatiskt ökad förekomst av sköldkörtelcancer.
I Sverige var det glesbygdsbor som drabbades hårdast av det radioaktiva nedfallet. Fortfarande måste samerna stödutfordra renarna med rent foder och slakta renarna tidigare på hösten innan de börjat äta renlav. Jordbruket i norra Sverige har tvingats anpassa brukningsmetoderna, bland annat genom kaliumgödsling. Ändå finns det livsmedel som inte får säljas på grund av för höga cesiumhalter, fortfarande efter 20 år.
I den svenska debatten hävdas ofta att olyckan berodde på reaktortypen. Alla fyra reaktorerna i Tjernobyl har stängts men det finns 12 reaktorer kvar i drift i Ryssland. Dessutom finns en reaktor kvar i Ignalina i Litauen, men den kommer att stängas inom kort eftersom det var ett villkor i förhandlingarna om EU-medlemskap.
Men den verkliga orsaken till Tjernobylolyckan var att säkerhetssystemen satts ur funktion vid ett test. Det ledde till den överhettning som utlöste katastrofen. Det var alltså den mänskliga faktorn som var den direkta orsaken till olyckan. Den kan man inte bortse ifrån i något land.
Redan efter Harrisburgolyckan i USA 1979, som inte var mycket mer än ett tillbud, skärptes de tekniska säkerhetskraven för all kärnkraft i västvärlden så mycket att det blev ekonomiskt ointressant att bygga nya reaktorer. Det är först i år, när det finländska näringslivet startat bygget av en ny kärnkraftsreaktor i Finland, som någon ny reaktor lämnat ritbordet. Däremot har många reaktorer avvecklats, inte bara de två i Barsebäck.
Debatten klingar av
De 20 årens distans till Tjernobylolyckan och avsaknaden av planering för ny kärnkraft har gjort att debatten om kärnkraftens nackdelar nästan upphört. Men det kan snabbt ändra sig.
De senaste åren har ett stort antal internationella bolag fått tillstånd att söka efter uranförekomst i Sverige. Om eller när något av bolagen ansöker om att få bryta uran kommer debatten. Ända sedan försöksbrytningen i Ranstad upphörde har det rått enighet i Sverige om att uranbrytning ger för allvarliga miljökonsekvenser för att tillåtas. Frågan är om den enigheten består - och om det är rimligt att satsa på ny kärnkraft om råvaran inte kan tas fram på ett acceptabelt sätt.
Flera invändningar
Miljödomstolarna har också skärpt sin inställning till kärnkraften. Kärnkraftsproduktion är inte förenlig med miljöbalken har miljödomstolen sagt med anledning av planerna på att öka elproduktionen vid Ringhalsverket. Först efter ett regeringsbeslut tilläts utbyggnaden. Miljöinvändningarna gällde såväl säkerheten vid produktionen och slutförvaringen av det använda kärnbränslet som slöseriet med att energi släpps ut som spillvärme i havet.
Den här analysen borde inte minst folkpartiet, som är det enda svenska parti som vill bygga ny kärnkraft, ta till sig. Kärnkraften är inte miljövänlig och därför olämplig i framtidens energisystem. 20-årsdagen av Tjernobylkatastrofen är en dyster påminnelse om det.