På Gotland ägnar sig Moderaterna åt att undergräva förtroendet för majoriteten och i brist på sakpolitiska förslag kör de olika former av personrelaterade kampanjer för att få debatten att handla om personer och inte sakpolitiken.
Därmed döljer Moderaterna hur tomhänta de är på konkreta lösningar på exempelvis sjukvårdens finansieringsproblem.
Moderaterna i hälso- och sjukvårdsnämnden har varit tomhänta på egna förslag som kan minska underskotten i sjukvården. De har istället ägnat sig åt formerna, som krav på ekonomigrupp och nu senast krävt ordförande Stefaan De Maeckers (MP) avgång.
De har inte förtroende för honom längre. Det kan de som opposition uttala, även om det bara döljer deras egen tomhet på konkreta förslag att minska sjukvårdens underskott.
Deras senaste personangrepp (i GA igår) gäller sjukvårdsdirektören Maria Dalemar, som intervjuades i Radio Gotland i veckan. Där svarade hon på direkt fråga, att hon har förtroende för ordförande De Maecker och att hon beklagade att det blivit en diskussion om förtroende istället för sakfrågorna.
Detta uttalande gjorde att Moderaterna gick i taket och de menar att förvaltningschefen tar ställning för majoriteten. Jag förstår inte hur Moderaterna tänker. Förvaltningschefens jobb är ju att vara lojal mot den politiska majoriteten.
Om hon inte hade förtroende för ordförande De Maecker skulle hon direkt avgå som förvaltningschef. Hennes jobb är att vara lojal och följsam mot den politiska majoriteten, som väljarna har bestämt ska styra Gotland.
Om hon utifrån sin professionella roll anser att arbetet med ett förändra sjukvården störs av att oppositionen ägnar sig åt förtroendefrågor istället för sakfrågor, måste hon få säga det, när hon blir tillfrågad i radion. Hennes uppgift är att vara lojal mot majoriteten och professionellt förändra sjukvården i den riktning majoriteten beslutar. Och hon ska serva oppositionen med all information och saksynpunkter som de begär. Förvaltningscheferna får inte ta politisk ställning, de ska följsamt vara lojala och genomföra det majoriteten beslutar, oavsett vad de tycker om majoritetens beslut.
Om sjukvårdsdirektören hade uttalat ett misstroende mot ordförande Stefaan De Maecker hade det varit det samma som att säga upp sig själv från jobbet som sjukvårdsdirektör. Dessa enkla förhållanden trodde jag de gotländska moderaterna kände till. Förvaltningscheferna är majoritetens främsta politiska redskap för att styra Region Gotland.
I den rollen har sjukvårdsdirektören hittills agerat föredömligt. Det borde Moderaterna hylla henne för och inte gnällande klandra henne. Jag tycker det är sorgligt för den politiska debatten att Moderaterna väljer denna form av personangrepp och snudd på dirty campaigning, istället för att komma med konkreta sakpolitiska förslag på hur regionens ekonomi kan bli bättre.
Det gagnar inte den gotländska välfärdens kvalitet att Moderaterna ägnar mer tid åt formsaker och personangrepp, än att konstruktivt tillsammans med majoriteten försöka klara den tuffa utmaningen som regionens välfärd står inför ekonomiskt.
Gotland skulle tjäna mycket på om Moderaterna lämnade denna destruktiva sabotagelinje och istället värnade om förtroendet för regionens förvaltningschefer och tillsammans med de politiska partierna anstränger sig att hitta lösningar på finansieringen av öns välfärd.