Tomma tunnor skramlar mest
Ihåliga argument. Thomas Östros och Mona Sahlins strategi har slagit fel. Foto: Pontus Lundahl/SCANPIX
Foto: PONTUS LUNDAHL / SCANPIX /
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Man bröstar sig dessutom för att den socialdemokratiska regeringen under åren 1994-2006 sänkt statsskulden som del av BNP från 77 till 44 procent.
Det ska Socialdemokraterna naturligtvis ha all heder för, särskilt Göran Persson och Bosse Ringholm. Tyvärr framstår i jämförelse med dem dagens Socialdemokratiska ekonomiska elit, anförda av Sahlin och Östros som andra halvan av sagoparet Spara och Slösa. Ser man tillbaka på den gångna mandatperioden så har den historia av ansvarstagande som man nu pekar på varit som bortblåst. Så fort det handlat om utgifter har man ropat mer, mer och mer. Balans i eller omtanke om statsfinanserna har faktiskt inte funnits.
Under mandatperioden har regeringen fortsatt amortera på statsskulden. Idag ligger den på runt 37 procent. Den som kommer ihåg debatten i början av mandatperioden minns nog hur exempelvis industrin varnade för att man betalade av alldeles för mycket. I dag är de flesta nog tacksamma för att regeringen höll emot de ropen på skattesänkningar på samma sätt som man stått emot många utgiftskrav. Det innebär att statsskulden i dag, trots att Sverige och världen gått igenom en kraftig lågkonjunktur och internationell kris, är lägre än den var 2006.
I går levererade även Internationella valutafonden sitt senaste omdöme om svensk ekonomi. Ingen kritik. Man kan inte komma på något som kunde gjorts bättre, heter det istället.
Det är ett sällsamt gott omdöme. Det är inte utan att det är en ödets ironi att samma dag som Socialdemokratin angriper regeringens ekonomiska politik så kommer ett besked som drar bottenpluggen ur retoriken.
Hur är det då med den så kallade massarbetslösheten? Den finns inte, under de första goda åren i mandatperioden föll arbetslösheten. Sedan har den, som i alla lågkonjunkturer, stigit, samtidigt som statsfinanserna försämras när färre jobbar. Men det har vänt.
I går kom siffror från Almega, arbetsgivar- och branschorganisation för tjänstesektorn som står för hälften av Sveriges BNP och cirka 45 procent av alla jobb. Där rapporteras att i april var produktionsuppgången 2,5 procent. Nu varnar man för att det största problemet blir att hitta tillräckligt mycket kvalificerad personal. Även det ger en helt annan bild än den som Socialdemokraterna sprider.
Att Socialdemokraterna med Sahlin och Östros till varje pris vill tala ned regeringen och ge en negativ bild av svensk ekonomi är naturligt. Deras oppositionsstrategi för mandatperioden har gått ut på det. Verkligheten ser dock annorlunda ut. Som oppositionspolitik när det gick dåligt för Sverige gick den metoden hem, men när det har vänt uppåt framstår man mest som tunnor utan innehåll. Och alla vet vilka som låter mest.