Torsken känner inga nationsgränser
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Men tyvärr går unionsarbetet väldigt trögt i de här frågorna. Alla medlemsländer är inte lika måna som Sverige om att långsiktigt värna fiskebestånden. Avtal förhandlas och ingås visserligen. Men de flesta länder driver fortfarande på för ökade kvoter, och en del länder tar också ganska lätt på ingångna avtal. Fiskebeståndet får lida. Inte minst den för svenskarna kära torsken, vardagsmaten som blivit en riktig lyxvara.
Notoriska i sammanhanget har bröderna Kaczynski varit, som tillsammans styrde Polen fram till i november förra året, då medborgarplattformens Donald Tusk utsågs till ny premiärminister. Lag och rättvisa, som brödernas parti heter, hämtar mycket av sitt stöd från landsbygden och grupper beroende av fiskenäringen. Att tvinga dessa grupper att leva upp till internationella överenskommelser hade knappast gynnat deras ställning. Periodvis har man fiskat dubbelt så mycket som tillåtet. Den nya liberalkonservativa regeringen har lovat bättring och skall också "betala tillbaka" överfisket under några år.
Sverige har länge varit pådrivande i förhandlingarna i EU, ibland på ett så aggressivt sätt att vår förhandlingsutgångspunkt försvagats. Den nuvarande jordbruksministern Eskil Erlandsson har slagit in på en ödmjukare linje som tycks ge bättre resultat. Men han vill också verka för att Sverige tar eget ansvar för fiskebestånden. Regeringen har redan ökat anslagen till kontroller för att minska tjuvfisket, och verkar nu för kännbara straff för de fiskare som inte följer lagen. Man vill också verka för att andelen av fångsterna som slängs tillbaka i havet minskar från runt hälften av fisken till tio procent. Man hoppas att teknikutvecklingen kommer att göra detta möjligt.
Viktigast är dock regeringens ambition att minska den svenska fiskeflottans storlek med över 30 procent, och därmed avsevärt minska trycket på näringen och fiskebeståndet . Det skall göras så smidigt som möjligt, med bidrag till fiskare som väljer att skrota sina båtar. Jordbruksministern talar om att många fiskare har fastnat i sitt yrke - de har skulder och kan inte sälja sina båtar. Många skulle välkomna möjligheten att lämna fiskenäringen utan att för den sakens skull gå i konkurs.
Låt oss hoppas att det är så. Låt oss också hoppas att Sveriges restriktiva fiskepolitik ger oss en starkare förhandlingsposition inom EU. För det är ytterst där som torskens framtid avgörs.