Kulturer kommer och går. Språk förändras över generationer. Inget är nytt under solen, Wera Svensson. Häromkvällen lyssnade jag till en sydafrikansk, judisk komiker, som drog sina skämt på omväxlande afrikaans, engelska och xhosa och därför är oerhört populär.
Eftersom man inte kan snabböversätta en live-föreställning, går mycket förlorat för den som inte kan samtliga språk. Å andra sidan håller man språken levande i detta land, genom att vid demokratiseringen göra alla elva språken nationella.
Denna morgon får jag veta att Oliver Tambo, den store ANC ledaren och fredspristagaren, kommer från en trakt, som har en annan variant av Xhosa språket.
Gutamål
Det kom mig att tänka på gutamålet. Överallt finns rester av språk. Överallt finns rester av kulturer och all musik är inte dunka-dunka, Wera Svensson. Det är en oförmåga att lyssna in musiken som lägger band på ditt musiköra, medan ditt språköra genast snappar en gotländsk röst i trängseln.
Jag kan utan vidare skilja på Cape Jazz och svensk jazz. Malaj-musik klingar helt annat liksom boer-musik eller dunkande trummor.
Musik är också kultur men framförallt smak och den skiljer sig på samma sätt som smaken för mat och kläder.
Likadana kläder
Att klädsmaken är lika världen över, är inget nytt numera. Den har sin klara orsak. Kinesisk klädindustri gör sitt för att ta över världen, liksom Coca Cola och hamburgarnäringarna.
När jag hämtade lilla Teigen 7 år i skolan, en skola som är ny på så sätt att alla hudfärger numera är representerade, så kom alla barn utspringande i samma jeans, tröjor och ryggsäckar.
I handen hade de samma teckningar och pysselsaker, som mina egna barnbarn bär hem från sin skola. En sak skiljer dock. Färgen på flickornas kläder slår totalt över i rosa.
Ett annat skiljetecken är inomhusbadet. I Kapstaden simmar jag gratis som pensionär, till skillnad från i badhusen på Gotland. På tisdagar är simhallen öppen endast för kvinnor. Jag plaskar omkring med muslimska kvinnor iklädda långärmade tröjor och byxor samt huvuddukar. Om det känns konstigt, javisst eftersom det bara finns en enda dusch i hela den kvinnliga avdelningen. Jag törs inte fråga, om de har rena kläder, när de kliver i vattnet. Det är bara att blunda och acceptera andras kulturer. Alla helgons dag infinner sig snart. Den dag vi minns våra döda med att tända ljus i mörkernatten. Vem tände ljus förr om åren? Det är en tradition som växt fram, kommersiell som de flesta andra men en i november vacker tradition.
Godis i kistan
I Sydafrika är jag inbjuden till Halloween-party. En tradition som samma kommersiella krafter tagit till Sverige. Jag ryser vid tanken på de dödas fest. Familjen har barn i skolåldern. De har låtit tillverka en kista i normal vuxenstorlek. I den lägger de en av papporna omgiven av godis. Lägger på locket och hänger nycklar i träden. Barnen får leta nyckel. Så firas Halloween. Det är bara att acceptera utvecklingen.
Ekonomiska krafter har tagit över. Det finns ingen måttstock längre på vad som är ren tradition och vad som inte är tradition. Enskilda människor avgör hur de vill språka, hur de vill klä sig, hur de vill föra kulturer och traditioner vidare.
Inget är statiskt tack och lov.