Tragedi, komedi eller en thriller?
En röst pÄ Wetterstrand Àr en röst pÄ Ohly.Foto: Niklas Larsson/SCANPIX
Foto: NIKLAS LARSSON / SCANPIX
Detta Àr en ledare. PÄ hela Helagotland publiceras ledarartiklar frÄn GotlÀnningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Alliansen, som bildades inför valet 2006, Àr ingenting nytt i sig och mÄhÀnda Àr det försök till motsvarande strategi frÄn Sahlin med vÀnner nytt men ÀndÄ pÄ nÄgot sÀtt vÀntat. Och vad kan egentligen förvÀntas av tre partier lett av ett som tillbringat sina första fyra Är i opposition pÄ över 10 Är med att klaga och kritisera utan nÄgra egentliga egna förslag förutom ett oupphörligt ropande efter höjda skatter?
SvÄrligen kan det ses som nÄgonting annat Àn ett lamt försök att kopiera ett redan beprövat framgÄngsrecept. "Fungerade det för Reinfeldt, borde det fungera för mig" Àr det nÀstan sÄ man hör vÀnstervinden viska. Vad de rödgröna dock ha missat Àr en liten detalj, nÀmligen det som kan beskrivas som samarbete och enad front.
För dÀr Alliansen stÄr enad Àr Sahlin och vÀnner splittrade. Det av Bodström utlovade gemensamma rÀttspolitiska programmet har uteblivit pÄ grund av oenighet, de Àr oeniga om den framtida förmögenhetsskatten som de tÀnker införa om de vinner valet och de Àr oeniga om försvaret och Afghanistan, för att nÀmna nÄgra trÀtopunkter.
De har mycket att reda ut internt. Och det syns. Enligt en mÀtning frÄn maj i Är trodde inte ens var tredje tillfrÄgad att oppositionen kunde hÄlla ihop politiskt under en hel kommande mandatperiod om de fick styra. Förtroende för Alliansens i samma avseende var betydligt större.
Sahlins problem, och dÀrmed Àven Wetterstrand och Ohlys, Àr att deras oenighet skaver illa mot Alliansens sammansvetsade profil. En röst pÄ Alliansen Àr en röst pÄ konkreta förslag med ordnade finansieringar. Som HÀgglund sade hÀrom veckan, tillfrÄgad om förslaget angÄende sÀnkt skatt för pensionÀrerna; Vi lÀgger inga förslag utan att ha ordnat finansieringen dÀrav.
FrÄn Sahlin Àr det betydligt mer diffust och vagt. Man kan inte komma överens, man drar fortfarande i mÄnga frÄgor Ät tre olika hÄll och med jÀmna mellanrum kommer den dÀr kÀnslan av att det viktigaste Àr att i första hand Äterta makten medan sakpolitiken kommer i andra hand.
Jonas Gardell skrev en krönika i Aftonbladet för ett par veckor sedan med slutsatsen "Jag Àr socialdemokrat, MEN..." Texten lÀt oss förstÄ att socialdemokraten Gardell kÀnde tvivel inför att lÀgga en röst pÄ sitt gamla parti denna gÄng. Avsaknaden av förnyelse angavs som ett av skÀlen.
DÀr har Sahlin ytterligare ett problem. Det flyter ingenting nytt under den rödgröna bron. Det Àr samma förslag som vi har hört tidigare. Samma förslag som hjÀlpt till att försÀtta Sverige i den situation angÄende bidrag och arbetslöshet som Alliansens fick Àrva för fyra Är sedan och dÀrefter gjort ett bra jobb med att vÀnda till det bÀttre.
Hur kan det vara fel att det skall löna sig att jobba? PÄ alla frÄgor har Sahlin ett svar. Höj skatten. Vi har hört det nu. Men det ger ju inget förÀndrat resultat. Det fÄr inte lÄngstidssjukskrivna tillbaka till arbetet, det ger inte unga arbeten eller löser vÄrdköerna. Och ÀndÄ fortsÀtter man att skalla likt förr. Jag delar inte Gardells politiska uppfattning men jag förstÄr hans "men". Och det Àr ett "MEN" med stora bokstÀver.
Sahlin med vÀnner har inte tagit till sig sina egna vÀljares rop efter nÄgonting nytt. Efter en förÀndring och det kan bli deras fall. Igen.
Den 19 september Àr det dags. I merparten av opinionsmÀtningarna den senaste tiden har Alliansen gÄtt framÄt och Sahlin med vÀnner bakÄt. Men det Àr jÀmnt. Alla röster Àr dÀrför viktiga. Din och din och din med. Vare sig valvakan blir en tragedi eller komedi (beroende frÄn vilken sida man vakar...) kommer den att bli en thriller. Förhoppningsvis blir det dock en uppföljare till succén frÄn 2006.