Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson har det inte lätt just nu. Några av hans närmaste män har tack vare en egenhändig inspelning med mobilkamera visat att de inte bara är rasister och sexister, utan dessutom lögnare.
Under onsdagens presskonferens var Åkesson motvillig att kommentera något annat än att den ekonomisk-politiske talesmannen Erik Almqvist nu tvingas lämna sina politiska uppdrag. Även om han i dagsläget inte lämnar partiet eller riksdagen. Rimligen borde även den rättspolitiske talesmannen Kent Ekeroth och Christian Westling sitta löst.
Upprinnelsen till "den tyngsta dagen" hittills i Jimmie Åkessons politiska liv var ett bråk på Kungsgatan i Stockholm strax innan valet år 2010, då SD kom in i riksdagen. SD-politikerna kom i delo med den kände komikern Soran Ismail. Främst Almqvist levererade rasistiska tillmälen.
En ung kvinna som blev indragen i bråket blev även hon träffad av sexistiska och nedsättande glåpord.
På sin egen presskonferens slingrade sig Almkvist hela tiden. Det är svårt att tro på honom när han framhärdar i påståendet att han inte sett den aktuella filmsekvensen förrän nu eller att han inte skulle minnas sina uttalanden. Särskilt som han enligt egen uppgift ska ha gått i terapi för att bearbeta händelsen.
För många var det förväntat att en sådan här SD-skandal skulle komma förr eller senare. Det är knappast förvånande ens för sverigedemokraterna själva. Partiet har sina rötter i rasistiska gaturörelser, även om Åkesson på den sista tiden gjort allt han kan för att dressera partiföreträdarna för salongerna.
Återstår att se hur partiet hanterar krisen och om Åkessons nolltolerans mot rasism är värd mer än pappret den är skriven på. Om partiledningen rensar ut även prominenta företrädare som uppenbart inte håller sig till sanningen eller rådande partipolicy har man en liten chans att återvinna lite förtroende, åtminstone inom partiet.
Utanför partiet har de flesta fått sin bild av partiet bekräftad. Just den bilden partiet måste putsa bort om de verkligen vill framstå som ett seriöst politiskt alternativ. Det är ett mål som känns avlägset i dagsläget.
Partiföreträdare kan inte vara lögnare, belagda rasister och sexister, utan att det får följder för hela partiets trovärdighet. Det gäller oavsett partifärg. Medborgarna har rätt att förvänta sig ett korrekt och värdigt uppförande av sina förtroendevalda.
Ofta har anklagelser mot SD om rasism slätas över förvånansvärt lättvindigt. Främlingsfientliga SD-uttalanden har kanske inte ens förvånat media eller befolkningen i stort.
Men om något tvekat på det dunkla i Sverigedemokraternas partikultur har de nu fått ett bryskt uppvaknande. Åtminstone lär ingen som vill se ett tryggare Sverige med mer lag och ordning rösta på SD i nästa val.