Tre mager till Trettonhelgen
Tre vise män. I peruansk tappning.Foto: Martin Mejia/Scanpix
Foto: Martin Mejia
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I Astrid Lindgrens "Kajsa Kavat", en samling berättelser om barn, är det en retsamt ifrågasättande och gränstestande lillebror som ger stora syster en match, när hon, är så snäll och berättar en saga.
I den förekommer en förtrollad matta, "vävd av en indisk mager".
- Vad gör det för skillnad, om mattan är vävd av en indisk mager eller en tjock svensk, undrade lillebror.
Något irriterad av detta exempel på den ännu yngre ungdomens okunskap förklarar stora syster att "En mager är detsamma som en trollkarl".
Så med ens kunde lillebror, om han ville, fatta innebörden i ord som magi, magernas lära, och magisk. Och han skulle bättre förstå vad som avses när det i den hos oss dominerande engelskspråkiga kultursfären talas som "The Magi".
Det är en av beteckningarna på dem som enligt Matteus evangelium kom för att hylla Jesusbarnet. En händelse vi uppmärksammar på Trettondagen.
Mager var grekernas beteckning på präster i nuvarande Iran. Den kristna traditionen gjorde dem senare till både vise män och kungar, med namn.
På medeltiden fick mager den betydelse stora syster, ovan, la i ordet.
I vår senaste bibelöversättning är det stjärntydare som kommer till Betlehem för att hylla "judarnas nyfödde kung".
Astrid Lindgrens lillebror torde ha varit av den sorten att han kunde växa upp till ett ansvarstagande vuxenliv även om han saknade den ena eller andra kunskapsbiten, som det här med den indiske magern. Ett öppet sinne och en blandning av respekt och nyfikenhet inför omgivningen, nära och fjärran, räcker långt.
Men det underlättar onekligen att ha en grund av fakta att stå på.
Författaren Umberto Eco skriver i International Herald Tribune 24-25 december under rubriken "De tre vise männens förlorade vishet". Han utgår från ett besök på Louvremuseet i Paris, när han iakttog några tonåringars reaktioner inför gamla målningar. En del kunde de relatera till, utifrån sin kunskap och det som avbildades. Men de stod frågande inför tre män med gloria på knä inför Jesusbarnet, Maria och Josef.
Det är omöjligt, skriver Eco, att förstå tre fjärdedelar av den västerländska konsten utan att känna till händelserna i bibeln och de kristna helgonlegenderna.
Men kunskapsklyftan blir enormt mycket större när vi möter religiösa bilder och symboler i andra kulturer.
Visst, det kan gå bra ändå, med rätt inställning.
Men tillsammans med Umberto Eco kan man ju ändå ställa frågan om inte våra enorma nätverk av information i dag utnyttjas fel, och förmedlar allt färre fakta som hjälper oss och allt fler som saknar all nytta.