LEDARE GOTLÄNNINGEN
Hur ekonomiska medel ska fördelas är en ständig debatt. Från större städer hörs ofta upprörda röster över brister från samhället. Det behövs fler poliser för att kontrollera utsatta områden, kollektivtrafiken är ständigt drabbade av förseningar och sopsorteringen ligger alldeles för långt bort. Dessa klagomål och kraven på förändring legitimeras ofta med att de berör många människor samt att städer som ekonomiskt centrum ska gynnas.
Du betalar i princip samma skatt oavsett var du bor i landet, men kan inte förvänta dig samma service. På vissa ställen är du i princip utlämnad till dig själv och det sociala nätverk du lyckas samla. Att det i stora delar av Norrlands inland inte skulle kunna komma en polis på två timmar, och att den situationen har sett likadan ut i flera år, verkar gå stadsborna förbi. När man väljer att bo i Norrlands inland, i den Östgötska skärgården eller för den delen på Gotland prioriterar man inte samma saker som någon som valt att bosätta sig på Kungsholmen.
Man kanske prioriterar att ha en egen badvik, att kunna låta hunden springa lös på tomten eller att kunna bjuda in hundra personer på fest i logen varje sommar. Man vet att polisen är en bit längre bort, eller att bussarna inte går lika ofta.Man förväntar sig där emot inte att bli ständigt bortprioriterad, som en människa som aktivt valde fel eller som får skylla sig själv. Skattesatsen är samma, men värderas ändå olika.
Gotland berörs på många vis, men ett tydligt exempel går att finna i den nationella transportpolitiken. Hela samhället pratar klimatomställning och som följd tas många snabba ogenomtänkta beslut.
Hur påverkas egentligen Gotland, en region som för tillfället är helt beroende av fossila medel av de ökande kostnaderna? Istället för långsiktiga investeringar, väljer man att investera i trestegsraketer för att tillfälligt stilla opinionen.
Det senaste som gjorde för att klimatanpassa färjetrafiken till ön var att ta en naturgasdriven båt i bruk. Klimatpåverkan minskar med 20 procent, vilket är positivt, men ur fortsatt klimatsynpunkt och säkerhetssynpunkt går det valet att ifrågasätta.
Vad ska vi ersätta naturgasen med? Det är bara några få decennier kvar tills vi ska vara helt fossilfria, arbetet med att säkerställa hållbara transporter till ön måste påbörjas. Det kräver statliga investeringar eller möjligheter för privata alternativ.
Nästan 60 000 bofasta gotlänningar skulle beröras av förändringar i färjetrafiken. Då tas inte de resurser som nästan en miljon turistnätter, storföretag som Cementa eller gotländska lantbrukare genererar i beaktning.
Med allt vad Gotland bidrar med, borde frågan vara prioriterad. Regionen genererar pengar, som resterande delar av landet får ta del av. Samma sak gäller andra regioner runt om i landet, som alla ständigt bortprioriteras när det kommer till fördelningen av samhällets kapital.
Allt och alla bortom Malmös, Göteborgs eller Stockholms gränser har inte sig själva att skylla för annat än att låta sig hunsas. Det är hög tid att sätt ner foten och begära vad Gotland förtjänar, det vill säga en rättvis bit av den ekonomiska kakan.