Trovärdig miljöpolitik utan lättja
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Miljöpolitiken är ett område som på ytan ger intryck av att landets politiker tycker lika. Alla vill rädda naturen och klimatet, ungefär. I praktiken är ju skillnaden mellan moderater och miljöpartister milsvid.
På måndagen presenterade alliansen sitt miljö- och klimatprogram för nästa mandatperiod. På programmets 50 sidor blandas högt och lågt. Alliansen vill bland annat "lyfta vikten av vandringsleder". Det kan man göra, naturligtvis. Kasten kan dock bli lite tvära när man på en och samma sida skriver om vandringsleder, djur- och växtarter i golfbanedammar samt elproduktionens koldioxidutsläpp.
Samtidigt är det naturligtvis välkommet att de fyra regeringspartierna tar ett samlat grepp på miljö- och klimatfrågorna. Att alliansen är hård och tydlig i fråga om EU:s ohållbara fiskepolitik är positivt, liksom förslaget om skärpta sanktioner mot bottentrålning i skyddade områden.
Tyvärr är tonläget mot jordbrukets utsläpp inte av samma dignitet som det mot fiskerinäringens excesser. Man skriver visserligen att "en reducering av skogs- och jordbrukets tillförsel av näringsämnen" är en nyckelfråga, och att jordbruket i högre grad än i dag måste bära sina egna miljökostnader. Lite mer "ska" och lite mindre "borde" hade dock inte skadat.
Det miljöpartistiska språkröret Maria Wetterstrand menar att övriga partiers ansträngningar på miljöområdet gynnar hennes parti, eftersom väljarna föredrar "originalet". Om miljöpolitiken vore en renodlad konsensusfråga, där alla tycker likadant men är olika bra på att genomföra, kanske det skulle vara så. Men alliansen och de rödgröna tycker faktiskt inte likadant, och när valdagen närmar sig blir detta sannolikt allt tydligare för väljarna.
Energifrågorna är det kanske tydligaste exemplet. Medan alliansen har som mål att Sverige ska producera ett överskott av klimatsmart el för export vill de rödgröna dra tillbaka förra veckans riksdagsbeslut om kärnkraften. Medan alliansen vill minska det europeiska beroendet av importerad energi från fossila bränslen som olja och gas är effekten av en rödgrön politik att det beroendet ökar. Nu finns visserligen risken att de rödgröna river upp och gör om, men detta är att föredra framför en bred konsensusuppgörelse om energifrågan. Hellre då låta väljarna avgöra det på valdagen.
Dessutom är alliansen mer trovärdig än de rödgröna i sitt förespråkande av en grön skatteväxling. Till skillnad från oppositionen vill de nämligen sänka skattetrycket totalt sett, inte behålla övriga skatter på dagens nivå och dessutom höja miljö- och klimatskatterna. Moderaternas Sofia Arkelsten sammanfattade på måndagens programpresentation skillnaden: Det är bara lata miljöpolitiker som behöver höja skatten.