Det finns en ständigt pågående diskussion om vad som gör Gotland attraktivt. Så attraktivt att både tanken och viljan att flytta hit infinner sig. Självklart är Gotland attraktivt med tanke på skönheten i landskapet och att det är så annorlunda men det går inte att leva på alvarmark och vindpinade tallar.
Det krävs mer än så och jag hävdar bestämt att den regionala servicen, vilket kan låta tråkigt i sammanhanget, är oerhört viktig. Hur barnomsorg, skola, äldreomsorg och vård fungerar. Men denna service skall inte bara fungera utan också i en nationell jämförelse ha en hög kvalitet.
Många behov
Därför är det viktiga dagar om drygt en vecka när vi återigen sätter oss i en budgetberedning. Utgångsläget är utomordentligt tufft och vi kommer återigen att tvingas att prioritera bland alla behov och önskemål.
Ett av de viktigaste och även svåraste områdena är hälso- och sjukvården. Jag har fått flera samtal de senaste veckorna om hur fantastiskt vården fungerar när det verkligen gäller.
Snabba åtgärder när det är allvarligt läge. Och vi har egentligen inget val med vårt öläge. Bornholm har inget akutsjukhus och har därför en krisartad utflyttning. Inget vi får riskera!
Prioritera kommunerna
I detta allvarliga läge med svåra utmaningar, vilket vi inte är ensamma om, väljer regeringen att lägga många upplånade miljarder på en skattesänkning.
Många välkända ekonomer har också kritiserat detta och menar att det skulle varit mer jobbskapande att i detta läge prioritera kommun- och landstingssektorn.
Konsekvenserna av detta är naturligtvis svåra att förutse men självklart blir det ännu svårare prioriteringar, effektiviseringar (läs färre medarbetare) och flera kommuner och landsting har även flaggat för skattehöjningar.
Den platta skatten, det vill säga att alla oberoende av lön betalar samma procentsats, slår hårdast mot de redan mest utsatta. Och de redan mest utsatta får inte del av regeringens skattesänkning.
Klyftor och solidaritet
Det är på detta sätt som klyftorna ökar i samhället och även mellan olika delar av landet. Genom de så kallade jobbskatteavdragen har skillnaderna i beskattning ökat dramatiskt. Detta märker pensionärerna, föräldralediga och arbetslösa.
Ett solidariskt samhälle är allt längre bort. Extra tydligt blir det när det avslöjas att den nyligen avgångna biståndsministern Gunilla Carlsson och en statssekreterare under fyra års tid har fått sina löner ur biståndsanslaget. Totalt 20 miljoner som skulle gått till fattigdomsbekämpning, men detta är väl i linje med regeringens syn på fattigdomsbekämpning i allmänhet - mer till de som redan har...