Tunisien visar vägen

Jasminrevolutionen kallar man den relativt oblodiga revolution som genomfördes i Tunisien. Nej till våld var ett av slagorden.
Foto: Hassene Dridi/AP

Jasminrevolutionen kallar man den relativt oblodiga revolution som genomfördes i Tunisien. Nej till våld var ett av slagorden. Foto: Hassene Dridi/AP

Foto: Hassene Dridi

Politik2011-01-31 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Det pågår en revolutionsvåg i Nordafrika och Mellanöstern. Tunisien visade vägen genom sin relativt oblodiga "Jasminrevolution" som störtade den mångårige diktatorn Ben Ali. I Sverige har vi inte vetat så mycket mer om Tunisien än att det varit ett av de få länder i regionen som svenska turister har besökt.

Att revolutionen gick så pass snabbt kan vi tacka de nya medierna för. Facebook, Twitter, bloggar, sms och utländska servrar spred budkapet snabbt och kunde delvis styra demonstrationerna. Under de 23 årens diktatur hade regeringen full kontroll över TV, radio och tidningar. Men de nya kommunikationsmedlen hade Ben Ali misslyckats med.

Människor i andra hårt styrda länder i regionen såg och hörde om tunisiernas lyckade revolution och följde snabbt efter. Egyptens Hosni Mubarak reagerade dock snabbt och stängde så långt det var möjligt internet. Att skicka sms är omöjligt. Den egyptiska polisen går också hårt fram mot demonstranterna.

Många är rädda för att islamisterna ska ta makten, men i både Tunisien och Egypten finns det så pass många andra krafter så en relativt liten islamistisk grupp kommer att få svårt att hävda sig. Även i Libanon har det varit demonstrationer och där skulle en regelrätt revolution kunna riva upp gamla sår då det finns flera grupper som i åratal har slagits mot varandra.

Regionen är annars fylld av diktaturer av olika slag och det vore en välgärning för hela världen om revolutionerna kunde ge flera länder demokrati. Det skulle kunna minska spänningen även mellan invandrargrupper och infödda om man såg att det finns mer än islamistiska och odemokratiska länder där. Iran och Afghanistan har länge varit skräckexempel på revolution, men de kan knappast kallas typiska muslimska länder.

Vart det hela tar vägen är det ingen som vet. Förhoppningsvis går det bra och demokratin kan börja spira i flera av länderna. Till gagn för alla. I värsta fall slår militären tillbaka och förtrycket blir ännu hårdare.

Men nu har folk fått pröva på att det faktiskt går att störta korrupta makthavare. Den insikten kommer inte en eventuellt ny förtryckarregim att kunna ta ifrån dem.