Tur att jag sällan blir så arg

Politik2013-02-14 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Striden för att Gotland ska få samma möjligheter att utvecklas som andra regioner i Sverige fortsätter. Nu senast i veckan ett entydigt svar till Trafikverket att deras förslag inte duger. Ett enigt Trafikråd och en enig regionstyrelse accepterar inte Trafikverkets förslag och kräver att de får nya direktiv från regeringen.

Sett med lite distans på frågan så är det närmast komiskt att Gotland gång efter gång genom åren ska behöva försvara Gotlandstrafikens kvalitet. Jag tror att vi är unika som behöver kämpa emot förslag på försämrade kommunikationer, medan resten av Sverige kämpar för bättre kommunikationer.

Det finns flera förklaringar till detta faktum. Men avgörande tror jag är att alla som inte levt på en ö inte riktigt kan sätta sig in hur ett helt samhälle, med alla dess funktioner, bokstavligen cirkulerar kring färjetrafiken.

När jag är som mest uppretad så tänker jag att man borde bygga en spärrzon runt hela Stockholm. Och den spärrzonen skulle bara öppnas två gånger per dygn och var 15 mil bred, med max hastighet om 52 km/tim. Då är jag övertygad om att förståelsen för våra krav i huvudstaden radikalt skulle öka. Och att insikten att 52 km/tim, som motsvarar 28 knop, inte är något lyxkrav utan en basförutsättning. Tur jag sällan blir så arg, det låter som ett dyrt förslag att förverkliga!

Vänge-Buttle-Guldrupe Centeravdelning var på studiebesök på Gothemsgården. Det är ett litet nybyggt slakteri som startat för knappt ett år sedan. En riktigt imponerande satsning, som sker i en stentuff bransch. Det som imponerade mest var Mikael Tranefalk, som är både vd och grundare. Hans gedigna branschkunskaper och kontaktnät bådar gott. För jordbrukets del så är ökad konkurrens om råvaran bara av godo.

Ju fler kanaler till marknaden som öppnas desto bättre, lycka till Gothemsgården!

Det är en fröjd att se årets omgång av Gotlandsrevyn med namnet Rasrisk. Jag har sett många av de 15 årgångarna, men denna måste definitivt tillhöra det absoluta toppskiktet. Numren håller rakt igenom en hög kvalitet, med utmärkt sång och fyndiga texter. Och de nya i ensemblen imponerar verkligen. Roligast är som vanligt Palten, men jag skrattar också hejdlöst åt numren med regionråden och Team Bengan. Härligt att amatörer kan agera så proffsigt på scenen!

Det blir liksom ingen ordning på vintern, ibland snö och ibland tö. Men har lyckats pressa in lite skidor mellan varven, 50 mil har det blivit nu. Det är som bekant en motionsvåg i Sverige som heter duga. Det gjorde att Vasaloppet blev fullt med de 15 800 startande, på bara elva dagar efter släppet ifjol. Många av oss gotlänningar missade anmälan, men nu verkar alla ha lyckats köpa startplatser i andra hand, även jag. Totalt är vi nu 28 stycken i gotlandsbussen, tillsammans åker vi motsvarande 1,5 gånger Sveriges längd i Fädernas spår. Gotlänningar kan!