Två förlorare efter terrorattacken

Foto: Sgt Johan Lundahl / Combat Camera / Försvarsmakten

Politik2011-09-06 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Det har gått tio år sedan 11 september-attackerna mot USA. Bilderna av de rasande tvillingtornen i New York hör till de mest spektakulära som någonsin visats i TV och de sitter för alltid på näthinnorna hos vår generation.

Tio år efteråt framstår båda sidor som förlorare. Usama bin Ladin hade förvisso en stor dag den 11 september 2001, även om han missade vad som förmodligen var huvudmålet - Vita huset - och bara åstadkom begränsade skador på det amerikanska försvarshögkvarteret Pentagon.


Al-Qaida nu utan inflytande
Men därefter levde den jagade och alltmer isolerade saudiske miljardärssonen ett plågsamt liv. Och i våras hann förföljarna upp bin Ladin, och gjorde processen kort med honom. Tyvärr, det hade varit bättre för framtiden om han ställts inför rätta.

Bin Ladins nätverk, al-Qaida, för en rätt tynande tillvaro, men skrivs upp av den härskara av "terroristexperter" som lever på att uttolka den numerärt obetydliga gruppens personalia och förehavanden. Al-Qaida hade troligen inte ens existerat idag, om USA inte hade invaderat Afghanistan på hösten 2001 och Irak två år senare. Dessa krig gav al-Qaida en chans att värva nya proselyter och erbjöd en gynnsam miljö för fortsatta attentat.

Fattiga och försummade länder som till exempel Pakistan, Jemen och Somalia, erbjuder också en fruktbar miljö för terrorister, som dock oftast är en sorts "franchisetagare" som opererar på egen hand, utifrån sina egna intressen och förutsättningar.

Politiskt har al-Qaida aldrig haft något större inflytande, och idag är det obefintligt. De miljoner araber som i år gått ut på gatorna för att störta sina tyranner, har inte skanderat "al-Qaida" utan "frihet" och ofta även "demokrati". Det är begrepp som i al-Qaidas sjuka världsbild står för västerländsk imperialism och dekadens och som därför ska bekämpas, inte främjas.


Supermakt under avveckling
USA å sin sida är idag en supermakt under avveckling. Krigen i Afghanistan och Irak har inte bara eroderat USA:s inflytande i arabvärlden och till och med spelat USA:s fiender i händerna. De har också kostat oerhörda summor, som aldrig varit finansierade.

Politiskt har USA helt gått i baklås, med en höger som är lika fanatisk som löjeväckande med sina krav på ännu lägre skatter och nedmontering av den amerikanska statsapparaten.

I det läget vänder sig USA inåt. De tidigare så krigiska republikanerna har förvandlats till duvor som till och med motsatte sig USA:s deltagande i den FN-auktoriserade operationen I Libyen.

Revolterna i Mellanöstern mot diktaturer som stött USA:s "krig mot terrorismen" påskyndar nytänkandet. Samtidigt har fokus i terroristbekämpningen flyttats från al-Qaida till olika former av hemlagad terrorism, vilket också skett i Europa. Den utvecklingen lär fortsätta.


Tredje världen tar över
Men det handlar inte bara om USA:s svaghet, utan också om andra länders växande ekonomiska och politiska styrka.

Tredje världen är på väg att bli Första världen - politiskt och ekonomiskt. Det är en utveckling som är både hoppfull och litet skrämmande, med tanke på de politiska system som råder i en del av dessa länder. Men framstegen i Tredje världen och arabernas politiska uppvaknande gör al-Qaidas bisarra tänkande ännu mer irrelevant för de muslimska massor som terroristnätverket gör anspråk på att företräda.