Två av årets Nobelprisvinnare har tydlig politisk koppling. Fredspristagaren Liu Xiaobo får sitt pris just för sitt politiska engagemang. Men det är också litteraturpristagaren Mario Vargas Llosa som får sitt pris trots sitt politiska engagemang.
Vid sidan av sin författargärning har Vargas Llosa varit en politisk tänkare och debattör. Hans politiska åskådning kan beskrivas som klassisk liberal, vilket svensk kulturvänster nog skulle välja att kalla nyliberal.
Med tanke på den bakgrunden var det inte självklart att Vargas Llosa skulle passera Svenska Akademins vänstervridna nålsöga.
En framstående svensk som haft lång kontakt med Vargas Llosa är ekonomhistorikern och tidigare folkpartistiske riksdagsmannen Mauricio Rojas.
Förutom att båda är uppvuxna i Sydamerika, delar de erfarenheten av att ha gjort en ideologisk resa från marxismen via socialdemokratin till liberalismen. Rojas är därför utustad för att skriva en politisk biografi över sin vän Vargas Llosas. Det har han nu också gjort, och den har givits ut under titeln "Frihetens flämtande flamma" på Timbro förlag.
Rojas berättar bland annat om vilka författare och tänkare som fick både honom själv och Vargas Llosa att vända ryggen år marxismen och omfamna demokratin.
Karl Popper var viktig för att förstå det falska och mytologiska i den marxistiska läran. Friedrich Hayek förklarade vikten av ekonomiska friheter och rättstat. Författaren Albert Camus argumenterade för det moraliskt rätta i det liberala samhällsbygget.
När Rojas ska sammanfatta Vargas Llosas politiska budskap betonar han synen på den liberala demokratin som en helhet av olika komponenter som inte kan förhandlas bort. Detta är nämligen den stora lärdomen från de Sydamerika. Det går inte att njuta frukterna av en marknadsekonomi om man till den inte fogar också rättstat, medborgerliga friheter, öppenhet mot omvärlden och ett demokratiskt statsskick.
Utan frihetens samtliga komponenter kan man inte tala om en liberal demokrati. Att vara liberal är inte bara att vara för en fri marknad. Det handlar också om att acceptera demokratin och ta avstånd från totalitära medel. Den liberala samhällsynen är således både ett intellektuellt och ett moraliskt ställningstagande.
När man läser Rojas redogörelse för hur Vargas Llosa fört sin kamp i Sydamerika är det svårt att inte dra paralleller till fredspristagaren Liu Xiaobo.
Kina kan ju sägas ha kopierat de tidigare Sydamerikanska diktaturernas recept på fri marknad, men med politiskt förtryck. Modellen kan även ses i Ryssland, Kuba och flera länder i Sydostasien och i Mellanöstern.
Kampen mot socialism och förtryck är inte över globalt sett. Men personer som Vargas Llosa och Liu Xiaobo ger hopp om att friheten kan fortsätta att spridas.