Två gotländska vattenfrågor

Politik2012-11-23 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

För tillfället är det ganska tyst i Ojnaredebatten, men det är glädjande att allt fler börjat inse vikten av försiktighetsprincipen, eftersom ingen vet om den framtida vattentillgången kan garanteras. För långt ifrån alla experter är eniga och inte heller de olika domstolarna.

Ett återkommande argument i kalkdebatten är att just kalken från Bunge på grund av sin kvalitet är avgörande för stål- och livsmedelsindustrins framtid. Frågan är då bara, vad gör Nordkalk med all kalk som bryts i företagets övriga kalktäkter i bland annat Orsa och Polen? Kanske är den viktigaste biten med Bungekalken den enkla och billiga logistiken med transportband från brottet direkt till hamnen.

Därför var det intressant att läsa Hans Sohlströms uttalande i GA häromdagen. Han är vd i Nordkalks ägarkoncern Retting Group och menar att man kommer att fortsätta bryta kalk på Gotland även när stenen i Bunge är slut och att det finns fler ställen att starta brytning på.

Känns som en helomvändning, eftersom det tidigare framstått som Ojnarekalken var den enda brytningsbara på grund av sin höga kvalitet.

Men så säger han också: ”Förutsatt att kvaliteten är den rätta och att logistiken kan lösas.” Just det sista är nog vad det handlar om när det gäller ivern att starta brytningen i Ojnareskogen. Transportband direkt från brottet till utskeppningshamnen ger billig logistik och större vinst. Och vinstintresset är nog större än intresset för Gotlands långsiktiga hållbarhet.

En annan viktig gotländsk vattenfråga är skandalen med grönsaksföretaget Ryftes olagliga rengöring av ogrässprutor i en grusgrop. Ett antal personer dömdes, men domarna är överklagade. Nya mätningar visar nu att halten av bekämpningsmedel i en del provhål ökat med 250 procent i grundvattnet! Mycket oroande, men ännu mer anmärkningsvärda är de här två uttalandena till helagotland.se.

Claudia Castillo handlägger av ärendet: ”Det är ingen fara för dem som bor i området. Det är ingen skillnad mot förut. Provtagningen som tagits har ordentligt visat att resterna inte hamnat i dricksvattnet, utan i grundvattnet.”

Ryftes vd och delägare Yngve Andersson: ”Det är viktigt att betona att det här inte är dricksvatten vi pratar om, utan grundvatten.”

Vid en koll på sökmotorn Wikipedia går det bland annat att läsa följande om grundvatten:

”Grundvatten kallas det vatten som utgör den underjordiska delen av vattnets kretslopp i naturen. Det bildas genom att ytvatten mycket sakta tränger ner igenom marken (infiltration) och sjunker sen neråt (perkolation). När vattnet når en ogenomtränglig yta (akvifug), exempelvis en sprickfri berghäll av någon kristallin bergart, så magasineras vattnet och fyller ut de hålrum som finns i de lösa jordlagren ovan. Grundvattnet kan vara några veckor eller flera tusen år gammalt beroende på akviferernas uppbyggnad och mäktighet.”

Att försöka blanda bort korten genom att skilja på dricksvatten och grundvatten känns därför långsökt. Och glöm aldrig det gamla uttrycket ”ingen vet vilken väg vattnet tar”.