Den som har tålamod kan på regeringens snåriga hemsida leta sig fram till ett riktigt skrämmande dokument. På 17 sidor redogörs för läget för de mänskliga rättigheterna i ett land, där sådana rättigheter i stort sett inte existerar.
I botten av systemet finns hårt exploaterade utländska gästarbetare och kvinnor, som varken har politiska eller juridiska rättigheter. Kvinnorna i landet måste ha en (manlig) förmyndare, som bestämmer om de får ta ett arbete, resa utomlands, studera eller gifta sig.
Stening och halshuggning
Politiska partier och fackföreningar är förbjudna, och yttrandefriheten är rigoröst kringskuren. Religionsfrihet saknas, och religiösa minoriteter diskrimineras.
Rättsskipningen är godtycklig och baserad på religiösa föreställningar, snarare än skrivna lagar. Stympningar, stening och offentliga halshuggningar ingår i domstolarnas straffarsenal.
Landet som beskrivs i UD-rapporten heter Saudiarabien, har 28 miljoner invånare (inklusive de utländska arbetarna) och upptar större delen av Arabiska halvön.
Landets sunnimuslimska härskare är fixerade vid sin inre och yttre säkerhet, och besatta av att hävda sin regionala stormaktsställning vid Persiska viken, mot framförallt ärkefienden Iran.
Men man väpnar sig också för att kunna hjälpa andra sunnitiska envåldshärskare i regionen att slå ner folkliga uppror, och inte minst för att hålla den egna befolkningen på mattan. Saudiarabien är ett politiskt skakigt land, med en lång tradition av palatskupper och attentat.
Förklaringen till att Sverige ändå exporterar vapen till detta land, hittar man i ett annat dokument på den svenska regeringens hemsida: "Samförståndsavtal med Saudiarabien om militärt samarbete" (SÖ 2005:59), undertecknat av försvarsminister Leni Björklund (S) för Konungariket Sverige, och dåvarande kronprinsen Sultan Bin Abdulaziz för Konungariket Saudiarabien.
Vanärande samarbetsavtal
I avtalet från 2005 sägs bland annat att "Vardera parten skall främja att industrin i dess land utformar gemensamma projekt för sammansättning och produktion av militär utrustning i den andra partens land".
Detta för socialdemokratin vanärande samarbetsavtal med en av världens värsta diktaturer, försvaras av Socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin med sysselsättningspolitiska argument, som om de överhuvudtaget vore relevanta i sammanhanget.
Svensk vapenindustri klarade sig till för ett par år sedan utan exporten till Saudiarabien, och den har dussintals mindre kontroversiella kunder världen runt att falla tillbaka på. Den varken står eller faller med exporten till Saudiarabien.
Kan den svenska vapenindustrin trots statliga subventioner inte konkurrera på världsmarknaden, bör den avvecklas. Sverige har under årens lopp lagt ner hela industrigrenar med tiotusentals anställda, utan att landet gått under.
Det finns ingen anledning att ge försvarsindustrin frisedel. Sverige är varken neutralt eller ens alliansfritt längre, och vapen finns att köpa över allt. Inga vitala säkerhetspolitiska intressen står på spel, och har inte gjort det på många år.
Socialdemokraternas inblandning
Hela vapenexportbyken måste tvättas. Det gäller även Socialdemokraternas inblandning. Sedan måste Stefan Löfven ta sig en ordentlig funderare på sin nya roll. Som partiordförande måste han ta vidare hänsyn än till att några metallarbetarjobb kortsiktigt kan hotas här eller där.
Socialdemokratin har stolta internationella traditioner att försvara, vilket också kräver att den nuvarande utrikespolitiska talespersonen byts ut mot någon lämpligare.