LEDARE
En text som sprids med stor iver i sociala medier är en krönika skriven av Claes de Faire, chefredaktör på tidningen Resumé. Så här skriver han bland annat: ”Jag tror att vi är en allt växande skara som är beredda att kliva fram och säga tack, men nej tack. Som redan är mätta och som har fått nog av att hela tiden få lite till medan de svagare runt omkring blir utan”.
Han är inte ensam om att säga nej tack till lägre skatt. Det är många medel- och höginkomsttagare som tycker att de har så de klarar sig. Ingen av dem har dock, såvitt jag har sett, skänkt en tanke åt vad det betyder för andra, mindre välbeställda, att få mer kvar i plånboken av sina surt förvärvade pengar.
Ett inlägg på bloggen ”Rödgrön röra” delades nästan lika mycket som de Faires under gårdagen. Bloggen drivs av bland andra två moderater, Arin Karapet och Oskar Weinmar, och de kunde bland annat berätta att Claes de Faire inte betalat ut en krona i lön ur sitt bolag under hela året. Däremot har han nyligen delat ut 110 000 kronor till sig själv:
”Hade Claes tagit ut sina pengar som lön istället för utdelning hade skatten väl blivit 55 000 kr för honom på samma belopp? Det blir alltså 2750 kr lägre skatt varje månad 2013 tack vare Claes val av utdelning istället för lön”.
Plötsligt blir det inte lika generöst att någon tackar nej till 600 kronor när han skapat sitt alldeles egna jobbskatteavdrag som ger 3 000 kronor mindre i skatt per månad på dela ut vinst istället för lön.
I andra sammanhang skulle rödgröna sympatisörer inte skräda orden om ett sådant sätt att hantera systemet. För självklart är det ett medvetet agerande för att sänka skattekostnaden. Men nu blir de Faire en rödgrön härförare i kampen mot orättfärdiga skattesänkningar.
Man kan inte låta bli att förundras.
Det är inte dubbelt så bra med dubbelmoral. Och ibland blir det väldigt långt mellan rödgröna slagord och praktisk handling.