Tveksam tolkning av Vaxholmskonflikten
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Byggnads har gått hårt fram och i stridens hetta ibland liknat en lynchmobb. Det är oacceptabelt att skrika Go home till de utländska arbetare, som inte vet bättre än att ta ett arbete för 35 kronor/timme. (Byggnadsarbetaren nr 18 2004).
Gå på avtalsfinten
Sedan var det direkt osmart av ombudsman Bromander att gå på avtalsfinten där det lettiska företaget Laval ville avvika från förhandlingsordningen och direkt teckna ett avtal på 109 kronor/timme.
Att då Bromander krävde 145 kronor/timme, som enligt Byggnads var ungefär där löneläget låg, bjöd in till sådana debattartiklar som DN har gjort. (De som övertog jobbet fick 163 kronor./timme.)
Byggnads har därefter, enligt egen uppgift, flera gånger försökt förmå Laval att skriva ett vanligt avtal, utan preciserade löner vilket Laval ska ha vägrat.
Byggettan har även försökt nå de lettiska arbetarna, men vägrats tillträde till arbetsplatsen samtidigt som flera lettiska anställda förbjudits att prata med facket eller media. Gjorde de det hotades de med avsked.
DN:s reporter Maciej Zaremba har skrivit väldigt mycket och ibland väldigt bra om Vaxholmskonflikten, men tyvärr så har han en alltför arbetsgivarvänlig vinkling på problemet. Facket är skurkar och det lettiska företaget Laval är hjältar. I kläm ligger de lettiska arbetarna.
Vi kan vara överens om de lettiska arbetarna, men jag tror att resten av sanningen ligger någon annanstans. Det finns direkt dåliga övertoner från Byggnads. Deras affisch med en halvnaken utländsk arbetare är osmaklig.
Deras bemötande mot de lettiska arbetarna är ibland helfel. Men det lettiska företaget, liksom många andra som söker sin lycka i Sverige, vill inte betala de löner som råder i Sverige eller ens befatta sig med facket.
Tiondel av en svensk lön
Zaremba och Morian har fått det till att den svenska fackföreningsrörelsen särbehandlar utländska arbetare. I själva verket är det de utländska företagen, som med stöd från vissa svenska arbetsgivarhåll, som vill att den utländske arbetaren ska tjäna hälften eller kanske en tiondel av en svensk motsvarande lön.
Det är väl ändå särbehandling, inte att kräva lika löner.
Georg Orwells 1984 känns ovanligt fräsch just nu, undrar varför?