Tvivel på den neutrala staten

Politik2007-01-11 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
På tisdagen höll EG-domstolen muntlig föredragning i det omtalade Vaxholmsfallet. Det dröjer åtskilliga månader in-nan någon dom faller, men det råder inga tvivel om vilket utslag regeringen vill se från Luxemburg.
Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m) hävdar att den svenska arbetsmarknadsmodellen är under prövning. Regeringen sluter därför liksom socialdemokraterna upp bakom Byggnads. Med andra ord anser den att det var rätt att försätta skolbygget med lettisk arbetskraft i blockad, om än inte att skrika "go home" till de lettiska arbetarna.
Det märkliga med Littorins och regeringens ståndpunkt är att det är överdrivet att påstå att den svenska modellen som sådan är ifrågasatt. Ärendet som EG-domstolen har att ta ställning i sedan Arbetsdomstolen bett den om vägledning handlar om något annat. Har fackföre-ningar rätt att kräva anpassning till snäva tolkningar av svenskt kollektivavtal av ett utländskt företag som tillfälligt utför tjänster i landet?
Det som talar emot det är EU:s bestämmelser om fri rörlighet och förbud mot diskriminering på grund av nationalitet. Saken krånglas dock till av den så kallade Lex Britannia, som gör det möjligt för fackföreningar att vidta stridsåtgärder mot utländska arbetsgivare för att få dem att teckna kollektivavtal i det land de för tillfället verkar.

Tveksamt att ta parti
Olika principer står med andra ord mot varandra och vad EG-domstolen till slut landar i för slutsats är långt ifrån säkert. Därför är det uppseendeväckande att regeringen istället för att hålla sig neutral tvärtom tydligt tagit parti i frågan. Det finns ju ingen anledning att definiera fri rörlighet i form av konkurrens i tjänstesektorn och icke-diskriminering i motsatsställning till andan i den svenska arbetsmarknadsmodellen. Det går alldeles utmärkt att försvara kollektivavtal och samtidigt bejaka möjligheterna som EU:s fria rörlighet innebär.
Regeringen tycks dock vara inställd på att inte utmana LO efter höstens batalj om förändringarna i a-kassan. Detta trots att det även i andra fall finns anledning att kritisera det fackliga bruket av stridsåtgärder. Hotell- och restaurangfackets blockad mot en liten salladsbar i Göteborg på grund av att ägaren inte ser någon poäng i att teckna kollektivavtal är ett aktuellt exempel. Vissa fackförbund utnyttjar friskt möjligheten att till en låg kostnad blåsa till konflikt på ett sätt som är svårt att se som ansvarsfullt.
Bristen på proportioner i stridsåtgärderna har fått många arbetsgivare att uppgivet konstatera att staten genom att acceptera den rådande ordningen inte förhåller sig neutral mellan parterna på arbetsmarknaden. Men regeringen tycks inte vilja se problemet, trots att statsminister Fredrik Reinfeldt i sin regeringsförklaring i höstas sa att det är viktigt att företag kan drivas under stabila förhållanden och att arbetstagarna har trygga villkor. Många konflikter på arbetsmarknaden i dag syftar inte till det senare, men försvårar för det förra.