Tycker gråsossar soffan ser skön ut?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Nu är inte Stjernkvist någon spelare i partiets topp längre utan kommunalråd. Men han har auktoritet. Och han är inte minst representativ för ett brett skikt av socialdemokrater: Vanliga gråsossar som tycker att tillväxt och arbetstillfällen är viktigt och att över huvud taget ordning och reda och något slags sunt förnuft skall råda.
Dessa får det inte lätt, för även när de ser till Sahlins andra danspartner är det svårt att se att de kriterierna skulle vara tillfredsställda.
Men den som får det svårast framöver är tvivelsutan Sahlin själv. Att hon på papperet har tillfredställt sitt partis vänsterfalang betyder inte att hon är fredad från missnöje för det. För nu, när "de rödgröna" som regeringsalternativet valt att kalla sig, är ett faktum, har andra anledning att reagera.
Socialdemokraterna förlorade valet 2006 till stor del på grund av att mittenväljarna svek. Sahlin drog slutsatser av detta och försökte när hon tillträdde dra sitt parti närmare denna grupp. Men nu har hon alltså navigerat in socialdemokraterna i ett läge där det blir ännu svårare att vinna dem tillbaka 2010. Hur skall dessa förmås lägga sin röst vänsterut när det inte bara blir en röst på Lars Ohly utan det också är uppenbart att till och med stora delar av den socialdemokratiska partiapparaten reser ragg mot konstellationen?
På frågan vad han kommer att vägra kompromissa om i förhandlingarna med socialdemokraterna har Ohly svarat att ha inte tänker avslöja det offentligt. Frågan är om det är ett skonsamt besked till Lars Stjernkvist och dennes åsiktsfränder. Nu kommer socialdemokratiska gräsrötter kunna se fram emot en tid där det är en öppen fråga vilka av deras heliga kor som skall släpas fram till den ohlyska slaktboden. För de partiaktiva i vars självbild det ingår att vara garanten för nationell stabilitet och ekonomiskt ansvarstagande handlar det om en process som kan komma att upplevas som rent förnedrande.
I det perspektivet uppenbaras en ny valmatematisk fara för Mona Sahlin och de rödgröna över huvud taget. Det är att många socialdemokrater i den politiska mitten finner, i beaktade av att den borgerliga regeringen faktiskt har ett kompetent grepp om ekonomin, att de kan freda sitt samvete genom att avstå från att rösta. Soffliggaren kan komma att bli det största hotet mot Sahlin.