Min lilla betraktelse kring den gömda socknen i Lojsta har tydligen provocerat en del.
Här en liten bakgrund för att undvika onödiga missförstånd: Denna vemodiga berättelse är skriven ur en sorg över att ön, under varumärket det magiska Gotland, håller på att förvandlas till ett reservat för förmöget sommarboende. Landsbygden avfolkas vintertid allt mer.
Många fler än jag reagerar mot denna så kallade utveckling som egentligen borde kallas avveckling. Enligt en färsk undersökning återfinns i Gothemsån och vattnen runt Gotland rester av antidepressiva medel. Vad gör vi med vår oro?
Vänder vi den inåt mot oss själva? Att man här på Gotland, på samma sätt som i Amazonas, skulle fly undan i skogarna och försvara sig med stenåldersvapen är en förstås en ren fantasiprodukt. Det är inget jag rekommenderar.
Men på något sätt måste vi hantera vår oro. Kanske skapar var och en sig en inre tillflykt, en gömd socken. Kanske deltar vi i landsbygdsupproret för att skapa självförtroende och konstruktiva lösningar. Det rekommenderar jag.