Tysklands väg mot Hitlers nazidiktatur
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
För så vitt han inte har helt nya uppgifter så blev det aldrig fastlagt vem som tände eld på riksdagshuset i Berlin. Branden var anlagd och det troliga är att det var den förvirrade van der Lubbe som var den skyldige, utan inblandning av vare sig kommunister eller nazister.
Till koncentrationslägren
Som Lundström skriver så hade Hitler aldrig majoritet, utan han utnyttjade systemet med svaga regeringar hänsynslöst. Den sista demokratiska regeringen i mars 1933, med åtta tysknationella (borgerliga) och tre nazister, hade fått majoritet, men oppositionen var fortfarande stark.
Ett antagande av en fullmaktslag, som satte vissa delar av Weimarförfattningen ur kraft, krävdes 2/3 majoritet i riksdagen.
Ett första steg var att ta av Kommunistpartiet sina 81 mandat liksom nio socialdemokraters, som även de hade häktats och förts bort till koncentrationslägren. Slutligen besattes riksdagens ingångar och korridorer av SA och SS-män, som rent fysiskt hindrade socialdemokrater och andra motståndare till fullmaktslagarna att närvara vid dess behandling. 23 mars antas fullmaktslagen med 441 röster mot 94. De få närvarande socialdemokraterna och några liberaler röstade emot. Därmed hade Hitler fått den absoluta makten i Tyskland och snart utmanövrerades även de borgerliga ledamöterna. Weimarrepubliken hade upphört. Särskilt demokratiskt hade det inte gått till.
Lennart Lindgren gör det också lätt för sig när han menar att om bara Hitler hade behandlats bättre, så hade han kanske hellre blivit konstnär.
Antijudiska regimer
Nu är det bara så att det fanns ganska många som hade antisemitiska åsikter och frågan är om det hade blivit likadant om inte Hitler hade varit huvudperson? Det är inte otroligt att det faktiskt hade blivit så.
I Österrike fanns innan kriget en antijudisk regim och i många andra länder frodades antisemitismen, som i Ungern och Polen och inte minst i Stalins Sovjetunionen.
I Sverige ansågs rasbiologin på 1920-talet som naturlig och idag ser vi liknande grupperingar som har en nedsättande syn på människor från främst den muslimska världen.
Det kan vi tänka på idag när ett parti med enbart en punkt på partiprogrammet står och bankar på riksdagsporten. Nazistpartiet släpptes in bland köttgrytorna för att president Hindenburg, som föraktade Hitler, och andra trodde att de kunde tämja dem i en regering.
Det blev inte så. Hoppas inget borgerligt parti tror att de kan tämja partier på samma sätt i Sverige.