Folkpartister har ett lustigt förhållande till Rinkeby. Det var där, i Stockholmsförortens Folkets Hus, som FP-ministern Birgit Friggebo ville lugna en upprörd publik med uppmaningen att ta varandra i händerna och sjunga "We shall overcome".
Rinkeby, beläget på det vackra Järvafältet, ett stenkast från burgna villaförorten Spånga, utmed E18 mellan Stockholm och Oslo, är en typisk miljonprogramsförort. Utanförskapsområde, kallas den. På torget syns nästan uteslutande män. Kvinnorna skyndar raskt genom det offentliga rummet.
Det är hit, till Rinkeby, som den folkpartistiske integrationsministern Erik Ullenhag flyttat sitt kontor under en veckas tid. Han vill lära mer, samtala med och "lyssna på dem som lever i Rinkeby".
Det lilla ordet dem antyder en föreställning om att människor i Rinkeby är annorlunda än folk i exempelvis Stockholms innerstad, sådana som Ullenhag och hans medarbetare. Det skulle sannolikt aldrig föresväva dem att flytta kontoret till Täby, Vellinge eller Billdal, för att lära sig mer om medelklassens önskemål och behov. Dem känner de redan.
En folkpartistisk slogan - "det glömda Sverige" - sammanfattar bäst den välvilliga arrogansen. Snälla folkpartister ska hjälpa de andra, de som inte är lika lyckligt lottade. Därför måste man nu lyssna på och försöka förstå dem - i en vecka. Ett alternativ vore naturligtvis att inte enbart rekrytera personal från innanförskapet, utan också från exempelvis Rinkeby.
Om utanförskapskompetensen saknas i integrationsministerns stab bör han byta personal, inte åka på utflykt.