Ulvskogs kalla logik
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Problemet är att det är illa nog. Ulvskog är trots allt socialdemokratisk partisekreterare och ingen vem som helst som kan slänga ur sig saker utan att någon tar notis om det. Hennes uppdrag är att uttolka partiets inre kompass, och då måste man göra henne otjänsten att ta henne på allvar.
Ulvskog yttrar detta med anledning av att socialdemokraterna är i färd med att omvandla sin skolpolitik. Detta förstås med anledning av att skolans kris var en av huvudanledningarna till att folk tappade förtroendet för socialdemokratin. Grundsatserna i förnyelsen verkar för all del inte alltför dumma; Ulvskog medger att man tidigare tenderat att bry sig mer om skolmaten än om utbildningens kvalitet och i den officiella analysen strålar ordet "kravlös" tydligt.
Men det är också partisekreteraren som ger uttryck för de allra värsta instinkterna inom partiet. Konfessionella skolor skall inte få offentliga bidrag alls, menar hon. Bakom aggressiviteten lurar förstås bilden av skolor där elever indoktrineras i stället för utbildas.
Att det handlar om skolor som erbjuder elever en möjlighet att utöva sin tro även under skoltid föresvävar förstås inte Ulvskog. Religion är opium för folket, sade Karl Marx, och det är den ideologiska ryggmärgsreaktionen som gått i arv inom vänstern fram till i dag.
Men det är en attityd som inte får accepteras. Rätten att fritt utöva sin religion skyddas av FN-deklarationer, glatt påhejade av Sverige. Skulle Ulvskogs kalla logik sträckas ut i sin fulla konsekvens skulle ju staten omhänderta alla barn till religiösa föräldrar; vad är väl sådana hem annat än trånga barnfängelser utan insyn, där barn indoktrineras från morgon till kväll? Och vad är kyrkor? Indoktrineringscentraler? Ja, enligt Ulvskogs sätt att se det. Att till och med hon har självbevarelsedrift att inte säga det rent ut är en annan sak.
Att hon väljer att rikta sin hätskhet mot just skolan är snarast ett exempel på hur politiserad denna institution har blivit genom åren. I Sverige har det blivit accepterat att betrakta skolan som en statens experimentverkstad, dit föräldrar egentligen inte är välkomna med sina synpunkter på hur deras barn skall ha det: Konfessionella friskolor? Aldrig! Här bestämmer staten.
Och därför är det så befriande att se att även detta vänsterns grepp håller på att lossna. Ulvskog kan ryta hur mycket hon vill; först kom friskolorna, de är här för att stanna. De konfessionella skolorna kommer så småningom vara ett fullt naturligt inslag i skolmiljön de också.