Undanskymd bronsplats politisk markör
Foto: Vanda Biffani
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Gesten sprider nervositet i leden av brittiska diplomater, trots att ett troligt skäl till Obamas kontroversiella val av prydnadssak är väl känt: Churchill var brittisk premiärminister under Mau Mau-upproret i Kenya. Till de många offren för kolonialregimens repressalier räknas en Hussein Onyango Obama - presidentens farfar.
Även i ljuset av detta olyckliga faktum undrar man om Obamas beslut inte bör tillskrivas mer omedelbar politisk laddning. I amerikanska högerkretsar har kriget mot terrorismen beskrivits som ett tredje eller fjärde världskrig (beroende på om man räknar kalla kriget till raden), med George Bush som en modern Churchillfigur, klarsynt trotsande Chamberlains efterföljare i Europa, förklarades krig mot en totalitär och antisionistisk fiende.
Obama aktar sig för sådana konfrontatoriska liknelser. En Lincolnbyst i Ovala rummet speglar bättre hans politiska självbild.
Nu kan inga politiker, inte heller amerikanska presidenter, utmejsla sin agenda helt förutsättningslöst. USA har förpliktelser runt om i världen, och på senare tid har det hettat till rejält i omplåstrade oroshärden Afghanistan: under 2008 led den amerikanska militären de största förlusterna där sedan invasionen 2001, och antalet civila offer ökar stadigt.
Att stridigheterna spridit sig till nordvästra Pakistan, där talibanrörelsen är i färd med att upprätta en islamistisk stat, har länge varit ett svårtacklat orosmoment: USA:s allt fler räder in i landet har komplicerat relationerna med den västvänliga regimen i Islamabad. Nu när den pakistanska regeringen närmast gett upp, och beslutat att acceptera shariaväldet i den talibandominerade regionen, har läget förvärrats ytterligare. Hur Obama väljer att tackla situationen vet ingen, men en amerikansk invasion kan inte helt uteslutas.
En sådan aktion skulle innebära att det "fjärde världskriget" accelereras och att skräckscenariot latent i Bushadministrationens djärva utrikespolitik förverkligas: uppror och kaos i ruinerna efter "ondskans axelmakter".
I ett sådant scenario, vem är egentligen den bäste vägvisaren, Lincoln - eller Churchill? Kanske låter Obama så småningom skicka efter den epsteinska konstklenoden, trots allt.