Ung, arg och man. Boendes i studentkorridor. När tankesmedjan Fores arrangerar seminarium om digital populism bekräftas fördomarna. Jimmie Åkessons supporter på Facebook har samma gärningsmannaprofil som debattören på internetforumet Flashback.
Internet ska vara en samlingsplats för åsikter. Gränserna mellan nya och gamla medier har försvunnit. Olika mediekanaler integreras med varandra. Meningsutbyten finner alltid en väg ut i offentligheten.
Samtidigt är sociala medier ett Janusansikte för populistpartier: Å ena sidan ges möjligheten att nå ut med sitt budskap på egna villkor, å andra sidan ökar risken att sympatisörer uttrycker sig på ett sätt som partiet inte kan stå bakom.
Flera sverigedemokrater har gjort sig omöjliga efter provocerande uttalanden på nätet. Tendensen att skriva först, och tänka sedan, är inte unik för politiker i Sverigedemokraterna - men enskilda individer har uttryck sig så grovt, så främlingsfientligt.
Något förenklat får populism syre av folklig skepsis mot etablissemang, globalisering och mångkultur.
Och i förhållande till sina medlemsregister är populistpartier klart överrepresenterade på internet: SD har 16 600 anhängare på Facebook men endast 4 600 medlemmar.
Det politiska engagemanget börjar framför datorn. Glädjande för Sverige är att svenska nättroll hyser ett större förtroende för demokratin än sina europeiska motsvarigheter.
Det inhemska missnöjet utesluter inte dialog. Den chansen bör civilsamhället utnyttja.