Är man intresserad av marknadshyror ska man bege sig till Almedalen. Under Almedalsveckan finns det rikliga tillfällen att studera hur det fungerar i praktiken. Inne i seminariesalarna var intresset stort för att låta marknaden ta över styrningen av hyrorna.
Lika entusiastiska var inte dem som skulle hitta någonstans att bo under veckan. Sverker Olofsson, mannen som kastat mycket elände i soptunnan på Plusredaktionen, erbjöds att betala 30 000 kr för tre nätter i ett enkelrum. Det blir 9 999 kr per natt det.
Marknaden fungerar nämligen helt enligt läroboken, man tar ut högsta möjliga pris. Och det blir stora summor när bristen på boende är stort. Bostadsfrågan är het inte bara i Almedalen, det är bostadsbrist i hela landet. Mest hett om öronen har de som inte kan se någon lösning. Andra drömmer heta drömmar om att bristen ska hålla i sig så att priserna fortsätter att stiga.
Enligt en artikel i Svenska Dagbladet är vi alla intresserade av att prata mäklare, homestyling och budgivningar så vill man få igång en konversation vid middagsbjudningen ska man bolla upp frågor om hur man ska stajla sitt hem så att budgivningen kan slå i taket.
Nu gäller det ju inte alla. De som är inbjudna till den typen av middagar är människor som har sitt på det torra. På lite mera breda tillställningar pratar man om andra frågor. Till exempel om det finns några bra tält att rekommendera inför terminsstarten. Ett populärt tema är om det är möjligt få tag i en andra eller tredjehandslägenhet.
För det är ju lite knepigare att styjla till det när man bor i någon annans hem och inte kan rubba möblerna hur som helst. Livet där rymmer helt andra utmaningar än att få koll på ljusinsläppen.
Det är också populärt att skylla bostadsbristen på regelkrångel. ”Det är ju ingen livskatastrof om studentrummen är lite för trånga, om köken försvinner och det saknas gemensamt utrymme” tyckte exempelvis en företrädare för alliansregeringen på sin tid och föreslog att man skulle experimentera lite med vilket utrymme studenter behöver. I en rapport från Boverket om ändrade byggregler står det att ”funktionerna daglig samvaro, sömn, måltider och hemarbete får överlappa varandra på samma plats”.
Det betyder att man ska äta, arbeta, sova, sitta och umgås på ett och samma ställe i rummet – i sängen. Det är möjligt att det inte är en livskatastrof att bo trångt men om livskatastrofer som ska vara en politisk ledstjärna är vi illa ute.
För inte kan det väl vara helt omöjligt i detta högteknologiska land att se till att människor får någonstans att bo till en rimlig kostnad utan att vi behöver leva våra liv runt sängen?