Ungdomar inte problemet
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Barnvänligt land
När de svenska födelsetalen var som högst i slutet av 80-talet och början av 90-talet var de bland de högsta i Europa. Då sågs det som positivt att Sverige var ett barnvänligt land. Att det till stor del var en demografisk effekt av att föräldragenerationen var större än tidigare tänkte inte så många på då.
De stora svängningarna i födelsetalen orsakar planeringsproblem. "Krigsgenerationen", 40-talisterna, var stor. Likaså var 60-talisterna många genom att 40-talisterna blev föräldrar då och senast var det årskullarna runt 1990 som blev stora. Åren däremellan föddes betydligt färre barn. Även om sådant som stöd till barnfamiljerna påverkar hur många barn en familj planerar för är det ändå de "naturliga" svängningarna som har störst betydelse.
Att många barn föddes runt 1990 är egentligen inget problem utan en stor möjlighet, ja en förutsättning för att välfärdssamhället ska kunna överleva. Men svängningarna kan naturligtvis skapa svårigheter för planeringen.
Efter många år med ökande krav på barnomsorg, när 90-talisterna varit i förskoleålder, har de stora årskullarna flyttar upp i grundskolan och väntar nu på att få gå gymnasiet. För att förväntningarna ska kunna uppfyllas krävs framförhållning och flexibilitet i kommunernas planering. Det är detta som Gunnar Wetterberg vill peka på. Nu kräver de stora barnkullarna gymnasieutbildning och högskoleutbildning i en större volym än tidigare samtidigt som 40-talisterna går i pension och riskerar att lämna luckor efter sig.
Ställer högre krav
Det är, som Wetterberg påpekar, viktigt att ungdomarna, även när de är fler än tidigare, får utbildning av god kvalitet. Om några årsklasser får sämre utbildning får det konsekvenser under hela deras livstid i form av att de får svårare att klara kvalificerade jobb. Det leder till lägre produktivitet och därmed försämrad ekonomisk utveckling i samhället.
De stora årskullarna ställer krav på att kommunerna dimensionerar gymnasieskolan så att alla får plats och får en kvalitativ utbildning. Det kan leda till problem med att få tillräckligt många kvalificerade lärare. Här har Wetterberg en poäng, även om han i viss mån talar ur sin arbetsgivares perspektiv, när han föreslår höjda löner för lärarna för att fler lärare ska lockas tillbaka till yrket. Viktigt är att akademiker som vill satsa på att bli lärare ska kunna få en bra pedagogisk utbildning utan att gå en fullständig lärarutbildning.
Reglerna för hur ungdomar ska kunna komplettera misslyckade gymnasiestudier på Komvux bör också ändras. En utredare har föreslagit att den som fått IG i ett ämne ska kunna kompletteringsläsa på Komvux men att det däremot inte ska bli möjligt att på Komvux höja ett betyg. Det är ett förslag som regeringen snabbt borde förverkliga, både för att tydliggöra gymnasieskolans betydelse, för att kunna frigöra Komvuxlärare för gymnasieskolan och för att det är ekonomiskt ineffektivt att planera för ett extra år på Komvux.
Kvalitet viktigast
Också högskolan måste planeras för ett ökat efterfrågetryck. Men de senaste åren har många ungdomar läst på högskola bara därför att de inte fått arbete. Därför är det inte fler platser utan höjd kvalitet i högskoleutbildningen som är viktigast - gärna genom ökade kontakter mellan högskolan och arbetslivet.
Den resurs som ungdomarna är måste få de bästa möjligheter att bidra till samhällets utveckling - även när de är fler än tidigare.