Uppdraget: rädda världen?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Huvudfrågan är hur mycket utsläppen av växthusgaser ska minskas fram till 2020. Olika scenarier om hur mycket jordens medeltemperatur förväntas öka givet olika utsläppsnivåer ska vägas mot vilka utsläppsminskningar som är möjliga att genomföra och deras kostnader. I kalkylen finns förstås också en hel del politik och diplomati. Men det är inte bara utfallet av mötet som innehåller en rad osäkerhetsmoment, så gör även de nämnda modellerna av det framtida klimatet. Och det är nog inte vädret i sig som är svårast att förutspå. Utan den mänskliga faktorn.
Under 1800-talets början var valolja en viktig råvara, som användes i till exempel lampor. Efterfrågan steg och jakten på valar ökade. I tangentens riktning hotade brist på både valar och bränsle. Men så tog historien en annan vändning. Fotogenet dök upp och ersatte inom bara ett par decennier valtranet i lamporna. Idag förs en debatt om peak-oil, men peak-whale-oil är ett helt okänt begrepp av det enkla skälet att tillgången på valolja är helt oviktig för vårt välstånd.
Få människor i 1800-talets början hade kunnat förutse den utvecklingen. Ännu färre de innovationer som nästa sekel skulle göra det möjligt att utvinna kraft ur solens strålar och ur materiens minsta byggstenar. På samma sätt är det svårt att idag förutse vilka tekniska framsteg som kommer att göras om tio, tjugo, femtio eller hundra år.
Den historiska tillbakablicken kan tyckas trivial men den påminner oss om hur svårt det är att förutse framtiden. Klimatmötet i Köpenhamn är bara en kugge i ett stort maskineri som tuggat under lång tid.
Nu återstår bara att vänta och se. Uppdraget är att rädda världen, skriver en vetenskapsjournalist i landets största morgontidning. Tyvärr är det ödesmättade beskrivningar av det slaget som lämnar fältet fritt för huvudlös utopism.
Den tidigare kristdemokratiske EU-parlamentarikern Anders Wijkman använder i en debattartikel termer som en "grön revolution" och efterfrågar "ett system som verkar i ’helhetens intresse’" och med "helt andra spelregler för ekonomin".
Ett verkligt allvarligt hot vore att dessa rop besvaras och att klimatfrågan blir ett verktyg för att driva igenom helt andra politiska mål än sådana som bara handlar om temperaturen på jordytan. Istället är det friheten och mångfalden som är grogrunden för de innovationer som kommer att göra dagens fossila bränslen obsoleta.
Det är inte mycket vi kan säga med säkerhet om framtiden. Inte ens en nära sådan. Jo, att alla prognoser innehåller osäkerheter och att ännu ingen uppfunnit kristallkulan. Möjligen kan vi också lära något av historien. Den tycks i så fall visa oss att stora ord om revolution, ny världsordning och ny ekonomisk politik, sällan burit något gott med sig.