I veckan avseglar återigen den så kallade solidaritetskonvojen Ship to Gaza mot Gaza. Även denna gång deltar svenskar och även denna gång är debatten lika hopplöst polariserad som förra året.
På ena sidan skranket: Israelvänner som vägrar diskutera varför skeppen alls seglar - Israels oacceptabla blockad av Gaza. På andra sidan: Palestinavänner som inte förstår det problematiska i att, bokstavligt talat, sätta sig i samma båt som extrema islamister, intresserade av allt annat än att hjälpa till.
Och någonstans i stridslarmet glömmer alla bort vad det egentligen handlar om. För hur man än vrider och vänder på saken går det inte att komma ifrån vad som är kontroversernas uppkomst: Situationen i Gaza och den israeliska statens roll i detta.
Även om man anser att det är fel av aktivisterna att ge sig in på vatten som de facto kontrolleras av Israel och att de därför borde förstå att de provocerar israelisk militär och därför blir bordade, går det inte att förneka att aktionen faktiskt fungerar. Också om man ansåg det rätt av Israel att borda fartygen förra året går det inte att blunda för det uppenbara - skeppen mot Gaza gör skillnad.
Ship to Gaza är inte så mycket en hjälpsändning som en politisk manifestation, oavsett vad svenska deltagare hävdar eller tror, och som sådan gör den ett tydligt avtryck.
Det var Ship to Gaza som fick Israel att lätta på blockaden förra året. Och det är knappast någon slump att Israel nyligen, bara veckor innan detta års konvoj, tillät FN att föra in byggnadsmaterial så att 18 skolor och 1 200 bostadshus kunde återuppbyggas.
Utan att för den skull sympatisera ens med de mer moderata deltagarnas i Ship to Gazas politiska åsikter borde det även för övertygade Israelvänner vara självklart att den israeliska blockaden av Gaza inte är acceptabel. Amnesty International anser till exempel att blockaden är ett klart fall av kollektiv bestraffning - en hel befolkning hålls ansvarig för extremisternas raketbeskjutningar och terrorattentat - och ett brott mot internationell humanitär rätt.
I grund och botten handlar det hela om något mycket enkelt: Gazabornas rätt att leva normala liv under drägliga förhållanden, att kunna påverka sin egen framtid. Så länge Israels blockad består är det omöjligt.
Det går att påpeka hur många gånger som helst att de andra länderna i regionen är diktaturer skyldiga till värre övergrepp, eller att det är ytterst tveksamt att göra gemensam sak med extrema islamister och antisemiter. Men det förändrar inte att blockaden är en viktig förklaring till Gazabornas svåra situation.
Det borde alla inblandande förstå.