Det senaste året har Gotland blivit upprorens och protesternas ö. Det började med landsbygdsupproret, som glidit över i färjeupproret.
Under sommaren har protesterna mot Nordkalks öppnande av ett nytt kalkbrott lett till protester, som dominerat nyhetsflödet och debatten på Gotland. Det finns både likheter och olikheter mellan dessa olika folkliga uppror.
När jag var på en trevlig fest nyligen var debatten om Ojnare stark. Jag kände vibbarna från 1968-protesterna från de närvarande, som många deltagit mycket aktivt i de ungas uppror mot etablissemanget och orättvisorna på 60-talet. Några var nästan avundsjuka på Wolfgang Brunner, som i Ojnare bars bort av poliserna. En starkt känslomässig och intellektuell protest mot något som känns helt fel. Trots att politiker och domstolar godkänt allt direkt och indirekt.
Idag är det många unga människor som med starka känslor och djupt engagemang, protesterar mot Nordkalks framfart. I färjeupproret är däremot medelåldern hög. Där finns inte de unga i förgrunden och kedjar fast sig vid riksdagen eller regeringens Rosenbad. I Ojnarestriden är fienden det multinationella jättebolaget Nordkalk. I färjestriden är det regeringen och riksdagen. I Ojnarestriden är värnandet om miljön i första rummet. I färjestriden talar ingen om miljön, trots att färjorna är stora miljömarodörer, framför allt med de klimatförstörande koldioxidutsläppen.
Nordkalks rätt till ett nytt kalkbrott avgörs av landets högsta juridiska instanser, sannolikt av Högsta Domstolen. Färjetrafikens framtid avgörs av politikerna i Sveriges riksdag och regering. I kalkfrågan står Gotland splittrat. Regionens politiker har sagt att vattnet är viktigast, sedan kommer jobben och sist naturen. Länsstyrelsen har tillsynsansvaret mot Nordkalk. I färjestriden är Gotland mycket enigt och eftersträvar mer pengar från staten, så färjepriset kan sänkas och restider och andra villkor inte försämras.
De tre upproren på Gotland har visat att folkligt engagemang och aktivism kan löna sig. Folklig aktivism kan påverka samhällsutvecklingen och politikernas och andra makthavares beslut. Folket behöver inte vara maktlöst.