Ursäkter har ett bäst före-datum

Politik2007-12-06 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
François-Marie Arouet, en något överskattad 1700-talsintellektuell mer känd som Voltaire, avfärdade någonstans människans hela historia som "en serie övergrepp och olyckor". Samtiden rynkade nog på näsan inför sådana banaliteter. Men vår egen tid tycks ha tagit budskapet till sitt hjärta. Kränkchockernas era är också pudlarnas. Vi ber om förlåtelse som aldrig förr. Och utan hänsyn till att också ursäkter har ett bäst före-datum.
Professor Gorman Beauchamp har tagit fasta på det här i senaste numret av magasinet The American Scholar. Vi lever i en veritabel tsunami av ursäkter, menar han.
Katolska kyrkan har på senare tid bett om förlåtelse för förföljelsen av både judar och zigenare. Man har beklagat det fjärde korståget och erövringen av det östortodoxa Konstantinopel (det som idag är Istanbul) för åtta hundra år sedan. Och man har bett om ursäkt för hetsjakten på Galileo, som inkvisitionen satte i husarrest som straff för att han spred en heliocentrisk världsbild (det var ett milt straff i sammanhanget, den dåvarande påven tillhörde Galileis beundrarskara). År 2000 upphävde man faktiskt domslutet över Galileo. 358 år efter hans död. Inte en dag för tidigt.
I USA har National Council of Churches bett Amerikas urinvånare om ursäkt för den europeiska kolonisationen av kontinenten. Och The United Church of Canada har i samma anda bett Kanadas urinvånare om förlåtelse för övergrepp som begåtts där i kyrkans namn. Även om den ursäkten officiellt avvisades. Kanadas urinvånare var väl inte redo att förlika sig med sina gamla plågoandar.

Beauchamps favoritexempel är nästan komiskt. 2003 bad invånarna på en liten ö i Fiji pastor Thomas Bakers efterlevande (som faktiskt var närvarande vid ceremonin) om förlåtelse för att deras förfäder dödat och ätit upp Baker, när han missionerande i området för över 130 år sedan. Invånarna ville göra sig kvitt en förbannelse som tydligen vilat över samhället sedan den ödesdigra incidenten.

I Sverige kan vi se samma mönster. För ett par år sedan bad Svenska kyrkan om ursäkt för sin inblandning i häxjakten under 1600-talet, då hundratals kvinnor dömdes till döden för trolldom, samröre med satan och annat nonsens. Den sista att falla under bilan efter häxerianklagelser dömdes 1704. Svenska kyrkans ursäkt lät alltså vänta på sig i 301 år.
Beauchamp menar att det finns något exhibitionistiskt över detta, och han har rätt. Inte kan vi rimligen hållas ansvariga för brott som begicks i en annan tid, under andra förhållanden och av människor som vi bara har ett avlägset släktskap till. Vi bör naturligtvis ta avstånd från de brotten. Möjligen borde vi också skämmas en smula i all tystnad. Men att högtidligt be om ursäkt är bara att plocka en billig moraliskt poäng, samtidigt som man försäkrar sig om en notis i dagspressen.
Nej, låt historien vara. Och låt oss se till att framtidens filosofer inte tänker tillbaka på vår tid som "en serie övergrepp och olyckor". För det har vi faktiskt ett ansvar.