"Man kan säga vad man vill om fascismen, men på Mussolinis tid gick tågen i tid". Den slitna klyschan kommer ursprungligen från engelskan, men man får också höra den i Sverige. Kanske inte minst under stränga vintrar med många tågförseningar.
Vad talesättet uttrycker är naturligtvis medborgarens längtan efter ordning och reda. Ideologier som velat se mer totalitära drag i samhället ofta använt tågen som symboler. De har fått stå för det moderna, det starka och det kollektiva. Oavsett om det handlat om Bismarcks Preussen eller Castros Kuba.
I en debattartikel undertecknad av tågmästaren Lars Ohly i Svenska Dagbladet 11/1 efterfrågas ett stopp på den senaste tidens "nyliberala experiment" med vilket menas avregleringen av järnvägstrafiken. Ohly vill att Staten ska dra tillbaka de senaste 20 årens reformer.
Det intressanta är att Ohly inte behöver lägga fram några argument om varför ett monopol skulle få tågen att komma i tid. Uppenbarligen ser han sambandet som självklart. Starkare styrning och kontroll från politiker ger bättre utdelning till medborgarna. Det är den gamla propagandabilden av tågens koppling till politisk effektivitet som går igen.
Problemet för Ohly är att sambandet mellan totalitär styrning och effektiva järnvägar alltid var en lögn. Utbyggnaden av järnvägarna skedde i regel under liberala eror. De totalitära regimerna var samtidigt pinsamt dåliga på att tillhandahålla järnvägstransporter till annat än rent strategiska uppgifter.
Så länge som de svenska stambanorna kompletterades av privata och kommunala linjer var järnvägen av central betydelse i många svenska småorters ekonomiska och sociala liv. Världskrigens ekonomiska belastning och den socialistiska ideologins popularitet ledde dock till att Sverige fick ett monopol i form av SJ.
Monopoleran går kanske att romantisera för de som likt Ohly då jobbade på SJ. Avgångarna var liksom passagerarna få, och vintrarna var varma.
Att det inte fanns någon lönsamhet var inget problem eftersom verksamheten finansierades via den demokratiska världens högsta skatter.
Frågan är hur effektivt kalaset var. Sedan järnvägstrafiken avreglerats har andelen resenärer och pendlare ökat. Det gäller också för godstrafiken. Trots att det med Ohlys logik blivit mycket mer ofördelaktigt att välja järnväg sedan de nyliberala idéerna slog igenom så väljer fler människor att göra det.
Är det möjligtvis så att dagens liberaliserade järnvägar är långt bättre på att möta medborgarnas och företagens efterfrågan av transporter. Om så är fallet går det i linje med vad vi vet om monopol, nämligen att de alltid är ineffektiva. Så var det enligt historiker som studerat Mussolinis Italien, så verkar det ha varit i Socialdemokraternas Sverige och så skulle det bli om tågmästare Ohly fick mer att säga till om.