USA största hotet mot FN
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Indien var liksom de afrikanska länderna ännu kolonier. Inte heller Latinamerika fick någon fast plats i säkerhetsrådet.
Idag ser världen helt annorlunda ut, men FN:s karta har ännu inte ritats om. FN:s generalsekreterare Kofi Annan tassar försiktigt runt den heta potatisen. Beställer förslag på ett utvidgat säkerhetsråd, men vågar inte lägga fram något eget. Än mindre tackla den känsliga frågan om vetorätten.
Förhindra ett folkmord
Även om säkerhetsrådet skulle bli mer representativt, återstår att komma överens om när FN ska ingripa och att få alla med på båten.
Det första säkerhetsrådet kolliderar med är principen om nationell suveränitet. FN kan inte klampa in i länder hur som helst, utan att bryta mot en av sina grundprinciper.
Här behövs klarare regler som gör det möjligt att ingripa för att till exempel förhindra ett folkmord. Alltså att skydda befolkningar när den egna regeringen inte kan stoppa ett hotande eller pågående folkmord eller själv är ansvarig för övergreppen.
Allt fler menar att FN:s ansvar för att skydda civila går före principen om nationell suveränitet. Så långt går det i allmänhet att komma överens - i princip. Men som vi sett i exemplet Darfur i Sudan är det svårt att samla säkerhetsrådet kring konkreta åtgärder.
Än besvärligare blir det att definiera andra latenta hot mot världsfreden, som terrorism och innehav av massförstörelsevapen.
Vad är terrorism?
Det är tydligt att USA och Israel definierar terrorism på ett annat sätt än palestinier och andra araber. De senare anser att undantag måste göras för motstånd mot utländsk ockupation.
Och när det gäller kärnvapen och andra massförstörelsevapen finns det efter USA:s bluff om irakiska massförstörelsevapen en utbredd skepsis mot att ingripa mot länder som påstås ha sådana. Utveckling av fredlig kärnteknologi är för övrigt tillåten enligt ickespridningsavtalet (NPT).
Vad är det ena och vad är det andra? Och varför ska vissa länder, som Israel, tillåtas ha kärnvapen medan andra, som Iran, hindras från att skaffa sig sådana? Frågar man sig i delar av världen.
FN:s säkerhetsråd kommer förhoppningsvis aldrig att kunna mobiliseras för preventiva angrepp för att avsätta regimer så som skedde i Irak.
I USA ser man detta som ett bevis på FN:s svaghet, och FN:s ovilja att engagera sig i angreppet på Irak har av de amerikanska hökarna utnyttjats för en hetskampanj mot FN och Kofi Annan. Själv tycker jag att man lika gärna kan se det som ett bevis på FN:s styrka.
Bushadministrationens inställning framgår av utnämningen av den bufflige och hökaktige John Bolton till amerikansk FN-ambassadör.
Enligt Bolton behöver FN:s säkerhetsråd egentligen bara en medlem, det vill säga USA. Tydligare kan det inte uttryckas att USA tycker att FN egentligen inte behövs.
Går FN inte USA:s ärenden, ingriper USA på egen hand. Är USA:s budskap till övriga 190 FN-medlemmar. Det är uppenbart att det största hotet mot FN:s framtid idag kommer från värdlandets regering.
Duktige svenske diplomaten
Den erfarne och duktige svenske diplomaten Jan Eliasson har utsetts att leda FN:s 60:e generalförsamling i höst, där världsorganisationens framtid ska mejslas ut. Det är ett bra val, eftersom Eliasson känner den amerikanska inställningen väl från sina år i USA.
Det finns också mycket annat att ta itu med: Byråkrati, korruption och andra missförhållanden som utnyttjas av dem som vill komma åt FN, inte minst USA.