Marcus Persson har i svaret till mig den 15 augusti och i en tidigare artikel med titeln "Amerikansk högerflank är segraren" behandlat ämnet Tea Party-rörelsen.
Han beskriver den som driven av ett frihetsbehov med historisk legitimitet. Han säger också bland annat att de bidragit till kontroll över de offentliga utgifterna och att de stärkt republikanerna genom att förflytta mittpunkten och minskat inflytandet för "vänsterflanken", en rad saker som jag uppfattar att Persson uppskattar.
Från galna till rimliga
Som jag nämnde i min förra artikel har flera andra debattörer ur de borgerliga leden nu velat att vi ska byta inställning till Tea Party-rörelsen, från att tycka att de är galna till att tycka att de är rimliga.
Ledarsidan i GA funderar på om de kanske har rätt och bloggare från både Centern och Moderaterna tycker att det är dags att kalla dem "ansvarstagande" istället för tokhöger.
I detta läge säger Marcus Persson att jämföra honom med en Tea Party-anhängare är samma sak som att jämföra Juholt med Stalin. Men liknelsen håller inte, eftersom det förstås inte finns någon socialdemokratisk rörelse som omfamnar Stalin på motsvarande sätt. Låt oss dock för ett slag låtsas att det finns.
Stalinismen har fel
Tänk er att vi hade sett motsvarande utveckling kring stalinismen som vi idag ser kring Tea Party-rörelsen. Föreställ er att stalinister började vinna primärval i inflytelserika stater, att SSU:are och socialdemokratiska ledarskribenter samtidigt lyfte att stalinismen kanske hade rätt och eller att stalinister är frihetsälskande människor med legitima krav.
I ett sådant hypotetiskt läge skulle jag vara orolig och tydligt förklara varför stalinismen har fel och är farlig för samhället. Tack och lov är vi inte där.
Vi är dock tyvärr just där vad gäller Tea Party-rörelsen. Marcus Perssons har dock valt att inte på minsta sätt förklara varför rörelsen har fel eller är farlig för samhället.
Ingen av hans artiklar hitintills innehåller så mycket som ett enda ord av kritik mot rörelsen. Om skillnaderna mellan honom och en Tea Party-anhängare nu är så stora som han hävdar så borde han väl kunna hitta någonting att kritisera.
Tea Party-rörelsen avskyvärd
Jag avskyr Tea Party-rörelsen nästan lika mycket som jag avskyr stalinismen, och hittar i princip ingenting jag gillar hos dem.
Därför är jag nöjd över Eva Bofrides tydliga besked om att hon ännu ser Tea Party-rörelsen som knäppskallar som har fel, inte bara i sin islamofobi, vapenhets och krav på undervisning om kreationism i skolorna, utan även i den fullständigt vettlösa ekonomiska politiken.
Vad Marcus Persson egentligen tycker om rörelsen, förutom att de har rätt i att alltid klaga över vad skatten går till, är fortfarande högst oklart.