Den 22 juni 2011 tog gymnasie- och vuxenutbildningensnämnden i Visby beslutet att lägga ner estetiska programmets inriktning dans och teater. Då hade enligt uppgift sex elever sökt gymnasieutbildningen som skulle börja till hösten. Nu blir det inget av det och eleverna har istället beretts möjlighet att välja någonting annat.
I samband med att Gotlands Allehanda uppmärksammade frågan i artiklar den 23 juni bemötte Jan Holmqvist de ledsna ansiktena på Melica och Evelina, två av de drabbade eleverna, med orden "Jag har full förståelse för om de är ledsna när deras förutsättningar ändras så här radikalt. Men jag är säker på att det kommer att ordna sig för dem i alla fall."
Känslorna som väcks är många. Bland dem finns frustration, ilska, upprördhet och deltagande. Med Melica och Evelina. Inte skolnämnden.
Gymnasiet är det första steget på vägen mot vuxenlivet och det steg som utgör grunden för hela framtiden. Gymnasievalet föregås av stort bryderi för många; vad skall jag välja, vad skall jag bli, hur skall det bli? Frågorna i slutet av grundskolan är många och att till slut finna sin väg, välja program och komma in på sitt val är stort för varje elev.
Att då få se sitt val i sista stund bortryckt på det sätt som har skett här tyder på en nonchalans från berörd vuxenvärld så utbredd att det inte kan tolkas på annat sätt än att den världen måste fullständigt ha glömt bort hur mycket gymnasievalet betyder för varje elev. Och det är skamligt och upprörande.
Jag inser att ett gymnasieprogram som kräver en budget om 225 000 kronor per elev och år anses för dyrt när endast sex elever har sökt programmet. Att skolnämnden valde att lägga ner programmet kan jag förstå. Men vad jag däremot inte kan ha någon som helst förståelse för är den tafflighet som verkar ha rått när det gäller kommunikationen med de elever som har sökt programmet om programmets osäkra framtid.
Enligt Melica och Evelina verkar det inte som om eleverna inför gymnasievalet har fått någon som helst information om att estetiska programmet med inriktning dans och teater kunde komma att läggas ner. Och det är för mig oförklarligt och oförståeligt.
Var är framförhållningen? För nog borde dessa tankar, risken att programmet skulle kunna komma att läggas ner, rimligen även ha funnits med när eleverna först gjorde sina val? Varför gick det inte ut någon information då?
Enligt Holmqvist fanns det inget annat val än att lägga ner utbildningen. Men nog måste det ha funnits ett annat val angående hur frågan i förhållande till de elever som har sökt utbildningen skulle hanteras? Så som det blev nu är det faktiskt inget annat än uselt skött av skolnämnden.
Vad som gör mig ledsen är att det hela är så onödigt. Med bättre framförhållning och bättre information hade detta aldrig behövt bli ett problem. Sex elever hade inte behövt få sina drömmar krossade i början på sommaren. Det är precis sådant här som riskerar att göda politikerföraktet i samhället. Jag påstår inte att någon av de sex drabbade eleverna har ett sådant, om det vet jag inget, men bilden som frågan ger av gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden är inte särskilt positiv.
Det handlar inte om själva nedläggningsbeslutet, eller det alternativ som har erbjudits eleverna. Det handlar om den brist på information längs sökandeprocessen till gymnasiet som verkar ha rått. Att ett program riskerar att läggas ner mellan sökandetillfället och skolstarten vid höstterminen är faktiskt någonting som eleverna som skall göra sitt gymnasieval har rätt att få veta. Jag förstår inte varför så inte har skett här. Men skolförvaltningen hade kanske inget annat val än att hålla tyst om det hela...