Utan koll på kostnaderna
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Citatet fälldes av Miljöpartiets Peter Eriksson. Språkröret är ju som bekant gymnasielärare i botten. Uttalandet var en reaktion på den kritik som Anders Borg riktade mot de rödgrönas valmanifest.
I en debattartikel i Dagens Nyheter skrev finansministern att det rödgröna förslaget är underfinansierat med 20 miljarder.
Till saken hör att det inte bara är Anders Borg som har räknat. Till sin hjälp har han haft finansdepartementet, som förhoppningsvis inte består av bara nötter. Därtill baseras mycket av kritiken på beräkningar från neutrala aktörer.
Ett exempel är Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA), som bedömer att de administrativa kostnaderna för att hantera kilometerskatten blir så höga att projektet går plus minus noll.
Med andra ord inga pengar att satsa på järnvägarna som snabbt blir underfinansierade med flera miljarder.
Peter Eriksson lutar sig i samma fråga mot något mindre trovärdiga siffror. Han baserar sin prognos på vad Åkeriförbundet anger blir effekterna av en kilometerskatt. Till saken bör läggas att det rimligtvis för åkerinäringen ligger ett överlevnadsvärde i att överdriva inverkan av kilometerskatt. Vi brukar inte höra Eriksson referera till dem i andra sammanhang. Att han gör det i den här frågan ger vid handen att finansministern kanske inte räknar så illa ändå.
Möjligheten för Anders Borg att komma med så förödande kritik bara en vecka innan valet beror på att det rödgröna valmanifestet arbetades fram under stark tidspress av tre partier med mycket olika syn på vad ekonomi är för någonting. Det står mer och mer klart att Vänsterpartiet och Miljöpartiet tvingat in Socialdemokraterna på en farlig väg där man accepterar budgetunderskott.
Synen på ekonomi skiljer sig markant mellan de rödgröna partierna. Socialdemokraternas syn har traditionellt legat nära de borgerliga partierna när det gäller vilka krav en budget ska fylla. Vänsterpartiet har däremot velat underordna den ekonomiska verkligheten vad man ansett samhället behöva.
Oroväckande nog har Mona Sahlin börjat rabbla Marx gamla slogan "Från var och en efter förmåga, till var och en efter behov". Det är en utmärkt etisk devis - men när den ska förverkligas brukar det sluta med brödköer.
Borgs gissning är att Socialdemokraterna tänkt skicka notan för underfinansieringen till pensionärerna. Men så illa kan väl Socialdemokraterna inte ha tänkt? Frågan är om de tänkt överhuvudtaget, eller om de är upptagna av tanken att vinna tillbaka makten, och därför lovar vitt och brett åt alla håll.
Kanske borde Sahlin ta och lyssna på sin idol Bruce Springsteen.
Han har spelat in en modern version av medborgarrättsrörelsesången "keep your eyes on the price" - håll koll på kostnaderna.