Alliansen hade två övergripande mantran när man kom till makten 2006. Utanförskapet och jobbskatteavdraget. Färre skulle "leva på bidrag" och fler skulle komma i arbete. Det skulle löna sig att arbeta. Få svenskar kan ha undgått att dag efter dag få höra talas om begreppet "utanförskapet". Man fick ett verbalt genomslag i den politiska debatten och inte minst medialt. Fräckt passade Moderaterna på att kapa begreppet "Arbetarpartiet" och kallade sig Det nya Arbetarpartiet. Det riktiga Arbetarpartiet Socialdemokraterna blev närmast chockat över tilltaget, och motreaktionen blev politiskt lite fjuttig.
Hög arbetslöshet
Hur har det då blivit med Alliansens flaggskepp "utanförskapet"? Vi hör allt mer sällan Fredrik Reinfeldt tala om utanförskapet. Varför? Jo, verkligheten håller på att komma ifatt honom. Arbetslösheten biter sig fast på en för Sverige mycket hög nivå. Trots att hjulen snurrar allt fortare i svensk ekonomi har vi en för våra förhållanden en mycket hög arbetslöshet på över åtta procent. Regerings egen bedömning är att vi först 2014 är tillbaka på 2006 års nivå. Än värre gäller långtidsarbetslösheten. OECD (Organisation för Ekonomiskt Samarbete och Utveckling) som häromdagen publicerade sin granskning om svensk ekonomi menar att här finns en tickande bomb. Man lyfter fram behovet av en mer aktiv arbetsmarknadspolitik och höjer ett varnande finger mot regeringen för dess passivitet.
Samtidigt upplever vi det paradoxala att allt fler företag har svårigheter att klara sitt rekryteringsbehov med avseende på rätt kompetens. Vart 4-5 företag uppger sig ha problem. En situation som självfallet hämmar tillväxten i landet. I stället för att rusta och kompetensutveckla de arbetslösa under finanskrisen och efterföljande lågkonjunktur, då många företag gick på knä och tvingades säga upp medarbetare, så valde Alliansen att sänka skatten.
Mest för de som tjänar mest och ingenting till de arbetslösa och sjuka. Här valde regeringen istället att minska ersättningen. När företag inte kan klara sin rekrytering på ett normalt sätt, börjar man handplocka medarbetare som redan har en anställning på andra företag genom att erbjuda bättre löner, och fenomenet löneglidning uppstår. Därmed har regeringens passivitet inneburit att en verksam beståndsdel lagts till en kommande inflationsbrasa.
50 procents ökning
För Sveriges ungdomar är situationen riktigt alarmerande. Cirka 23 procent av våra ungdomar är arbetslösa. Endast i Europas krisländer har ungdomarna en svårare situation än här hemma. Idag (onsdagen den 26 januari) redovisas i media hur antalet unga med förtidspension under Alliansens fyra första år ökat med över 50 procent. År 2006 var antalet ungdomar med förtidspension cirka 4 500 och 2010 var antalet cirka 6 700. Reinfeldt sade 2006 citat; "märkligt för den som är 25 år gammal och får beskedet att som vi ser det, har du jobbat klart". Vad säger Reinfeldt nu?
En situation som hitintills inte uppmärksammats nämnvärt, då den hamnat i skuggan av regeringens verkligt stora misslyckande; förändringen av sjukförsäkringen.
Idag tvingas stora ungdomsgrupper leva på bidrag. Vad är då alternativet? Låt mig nämna några förslag Socialdemokraterna hade inför valet 2006. Ta bort arbetsgivaravgiften när en arbetslös anställs. Trainee- och generationsväxlingsplatser för unga. Praktik- och utbildningsplatser från dag ett. Aktivitetsförbudet tas bort.