Inför valet 2006 pratade Moderaterna högt och brett om att utanförskapet måste minskas. Det var inte vettigt att 1,2 miljoner människor lämnades utanför arbetsmarknaden. Kampen mot utanförskapet var deras främsta mål och det man i stort sett vann valet på.
Det diskuterades mycket hur man räknade och redan 2009 raderade Moderaterna informationen om utanförskapet från sin hemsida. Det hade nämligen kommit en lågkonjunktur emellan, något som ingen från moderat håll hade tagit med i beräkningarna. Men i deras vallöfte fanns det inga restriktioner, utanförskapet skulle brytas.
Tysta om utanförskapet
För att "stimulera" människor att söka arbete genomfördes jobbskatteavdrag för 70 miljarder kronor. Samtidigt sänktes ersättningsnivåerna för sjuka och arbetslösa och "stupstockar" infördes eller förstärktes. Det skulle löna sig att arbeta. Och straffa sig att inte arbeta.
Regeringen har ända sedan lågkonjunkturens början varit tysta om omfattningen av det utanförskap de tidigare så ofta hade påtalat. Men även lågkonjunkturer tar slut och 2010-2011 blev i stort sett guldår i Sverige.
Riksdagens utredningstjänst (RUT) har räknat på utanförskapet enligt den modell som Alliansregeringen en gång tog fram. De 1,2 miljonerna i utanförskap hade minskat med 37 500 personer.
I dagarna tvår finansminister Borg (M) sina händer. "Jag har aldrig tyckt att det varit ett bra mått", säger han enligt Aktuellt i Politiken. Trots detta var han chefsekonom under den tiden som måttet på utanförskap togs fram. Är det någon som tror på honom?
Det är naturligtvis bra att bekämpa utanförskapet. Men då ska det göras humant och med rätt medel. Regeringen har dragit ner på vuxenstudier och istället låtit Jan Björklund (FP) stå med pekpinnen i grundskolan.
Inte fått studera
Om man låtit arbetslösa studera så de blev anställningsbara hade mycket vunnits. Om de sjuka hade utvärderats och utretts bättre innan de slängdes ut i ännu större utanförskap genom stupstockar så kanske flera hade kunnat få jobb de hade klarat av.
Javisst, Rut och Rot har gett en del jobb, svårt att beräkna hur många, men Sverige behöver också välkvalificerade jobb. Restaurangmoms är ett hugskott som det är mycket osäkert om det ger några jobb alls, med tanke på Finlands tidigare försök.
Arbetsgivare kan få diverse bidrag för att anställa folk. Ett av de mest populära är Särskilt anställningsstöd (SAS) för arbetslösa som hamnat i Fas 2, alltså efter 300 arbetslöshetsdagar.
Fas 2 och Fas 3
Vad Arbetsförmedlingen helst inte berättar är att SAS av någon anledning inte är a-kassegrundande. Efter ett år riskerar den anställde att åka ut igen och då tillbaka till Fas 2 där ersättningen i bästa fall är 65 procent av den gamla lönen. Med fortsatt oro för att snabbt hamna i återvändsgrändens Fas 3.
37 500 färre i utanförskap efter fem år med borgerligt styre. Katastrof är ett för hårt ord. Ett mindre fiasko passar bättre. Men vad hjälper det de 1,2 miljoner som ännu är i Moderaternas utanförskap?