Sverige ska vinna Nobelpris - inte bara dela ut dem, proklamerade Folkpartiet och utbildningsminister Jan Björklund i valrörelsen 2010. Genast fick FP smäll på fingrarna av landets lingvister: man vinner inte Nobelpris.
I sak hade partiet dock en poäng - för att kunna behålla den levnadsstandard vi vant oss vid måste Sverige vara ett land av forskning och innovationer i världsklass.
Den socialdemokratiska ambitionen att så många som möjligt skulle läsa vidare ledde i slutet av 1900-talet till en massiv utbyggnad av svenska universitet och högskolor. Alla ska bli akademiker, sammanfattade kritikerna.
Nyligen skrev utbildningsminister Björklund i Dagens Nyheter att de regionala högskolorna kan tvingas gå samman med universiteten för att överleva. Utan högkvalitativ forskning kopplad till undervisningen finns risk för att kvaliteten släpar efter.
Ur ett bredare perspektiv handlar högskolans kvalitet inte enbart om undervisningsnivå, utan också om elevernas förutsättningar. På 20 av landets gymnasieskolor finns särskilda teoretiska spetsklasser. I somras avskaffades förbudet mot antagningsprov i teoretiska ämnen på högstadiet. Höstterminen 2012 ska särskilt begåvade barn kunna börja i spetsklasser, där man läser på gymnasienivå redan i årskurs sju till nio. Det är välkommet.
Men också i den vanliga grund- och gymnasieskolan måste det finnas flexibilitet i undervisningen, så att de barn som vill och kan gå fortare fram faktiskt får göra det.
Goda förutsättningar räcker en bit, men också högskolornas kvalitet måste ses över. Allt för många utbildningar är i dag närmast att betrakta som självstudier. 60 procent av svenska högskole- och universitetsstuderande får mindre än nio timmars undervisningstid i veckan. Hela 30 procent får mindre än sex timmar. Vissa är nere på två.
Sambandet mellan resultat och undervisningstid är tydligt: på läkarlinjen och andra utbildningar med mycket lärarledd tid och tuffa närvarokrav klarar studenterna sig överlag bra. På fristående kurser med liten lärarkontakt blir resultaten desto sämre.
Förra hösten rapporterade Högskoleverket att antalet avklarade akademiska poäng per elev sjunkit från 83 till 79 procent på fem år.
"En skola där alla lär sig stava. Fålkpartiet". Den banala valrörelsehumorn till trots har FP en god poäng. Men det är hög tid att förverkliga de vackra ambitionerna.
Då krävs kompetenta lärare på alla nivåer. Alla elever måste få möjlighet att fortsätta lära - även när matteboken är färdigräknad. Och alla studenter måste få ordentligt med undervisningstid, också på fristående kurser. Så får vi en skola i världsklass, och möjlighet att tilldelas fina utmärkelser.