Utmaningar inför framtiden

Politik2013-04-11 07:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Det handlar mycket om Svenska kyrkan på GF idag. Båda skribenterna här bredvid tar upp höstens kyrkoval fast på olika sätt.

Det är det nu inte mycket för mig att lägga synpunkter på eftersom jag inte är medlem och därmed inte har någon rösträtt. Som allmän fö-reningsnörd kan jag ändå inte låta bli att hålla med om att demokratin är viktig i vilken rörelse det än är fråga om. Så uppmaningar att delta i valet kan jag lätt ställa mig bakom.

Och de lär behövas, senast det begav sig gick mindre än tolv procent av de röstberättigade till valurnan som det högtidligt brukar heta. Och medlemmarna blir färre även om de ännu räknas i många miljoner.

Det är inte bara Svenska Kyrkan som kämpar mot sjunkande medlemssiffror. Föreningslivet är på många håll på tillbakagång och regionfullmäktiges ordförande Björn Jansson uttryckte häromveckan sin oro för att kunskapen i före-ningsteknik minskar.

Det här gäller även traditionellt föreningstäta Gotland. I slutet av 1900-talet fanns 1 000-talet poster i kultur- och fritidsförvaltningens föreningsregister. Idag är det några hundra. Det ska man nu inte dra alltför långtgående slutsatser av. Många små föreningar har inte lagt ner utan gått ihop med andra. Långt ifrån alla föreningar finns med i registret som förstås är helt frivilligt.

Men ändå. Vi umgås och kommunicerar på ett annorlunda sätt än för bara femton år sedan. Det behöver inte betyda att vi umgås mindre. De medier som brukar kallas sociala har medfört att många har tätare kontakt med vänner och släktingar än de någonsin haft förr. Sällan har jag vetat så mycket om så många i min omgivning som jag gör idag.

Till föreningslivets fördelar hör att man lär sig ett någorlunda civiliserat sätt att diskutera. När man möts i samma lokal ligger inte överdrifter och kraftuttryck så nära till. Umgängestonen på nätet lämnar däremot mycket i övrigt att önska när det kommer till meningsutbyten, även om man bortser från de värsta avarterna som rasistiska och sexistiska påhopp.

När folkrörelserna uppstod för hundratalet år sedan hade det stora flertalet det mer lika än idag. Livet är inte så förutsebart som då och möjligheterna fler. Det hänger också samman med den ökade urbaniseringen, det är lättare att välja annorlunda om utbudet är bredare och det kräver större underlag.

Men oavsett form kommer vi att behöva samarbeta på många områden om livet ska bli bra.

Att kombinera nya livsstilar och umgängesmönster med grundläggande värderingar som solidaritet och samarbete blir nödvändigt för att behålla attraktiviteten. Där ligger utmaningarna inte bara för Svenska kyrkan utan för stora delar av dagens och framtidens föreningsliv.